När jag gick i högstadiet började mina tjejkompisar lyssna på nedladdad mp3-musik. Jag hängde på, de hade bättre modemhastighet. Till slut kom bredbandet och jag tog täten. Så här i efterhand var det inte min uppfattning om ljud som ändrades bara för att ljudvågorna kom från datorn. Det som förändrades var mitt sätt att leta efter musik, alltså ljud som skulle kunna vara jag. En representation av ett jag, ja, något i den stilen. Att hitta upphovet till att förstå mig själv. En idé om vem som äger vad och på vilket sätt. Jag kastades in i flera pågående brus. Ingen visste vad som skulle kunna hända.

I alla fall.

Sedan några år tillbaka driver en av Piratbyråns grundare Rasmus Fleischer den kritiska bloggen Copyriot.se där han diskuterar nätpolitik, filosofi och kulturpolitik. Fleischer är samtidshistoriker och författare som i sin kommande avhandling undersöker hur det svenska musiklivets institutioner hanterat de dilemman som uppstått i samband med 1900-talets nya medier. I slutet av bokmässan arrangerade bokförlaget Ink en postdigital releasefest för sin nypressade bok Det postdigitala manifestet.

Fleischer blir fascinerad av att det ekar i det postdigitala rummet. Etermedia, reglering, äganderätt och det oöverblickbara överflödet i musikutbudet gallras med precision. Vad som kom först – kopian eller originalet får en helt annan innebörd efter Fleischer. Trots genomslaget i flera gränsöverskridande kontexter, som med fog vrider konsumtions- och distributionslandskapet till ett slags kulturteoretisk spets, lyckas Fleischer med en av flera nästintill självuppfyllande gärningar – är det möjligt att äga medvetenheten om det analoga och det digitala, samtidigt, i en tid då verklighetens många olika cyborgs gör nätsamhället oöverblickbart? Det återstår att se. Fleischers sparsmakade form ger ett sympatiskt intryck av en tongivande ljudkramare.

"Det börjar bli dags att tänka på refrängen". Så börjar boken. Frågan är på vilket sätt kontakterna mellan kultur, nya medier och byråkrati kommer att se ut i förlängningen. Kan kulturteori göra världen klokare? Det vore tämligen olyckligt om daterade företeelser såsom den välgörande mecenat-kulturen skulle vara här för att stanna. Det finns ett töcken av ettor och nollor där ute, promise. I slutet av 00-talet har diskussionerna om vem som äger vad – och på vilka sätt - bara börjat. Låt inte äganderätten styra upphovet.

När är torrent-filen klar egentligen? I början av 00-talet bottnade en stor del av hetsen i att mammas stationära Compaq inte funkade med LimeWire, som vidare vägrade modemet. Till äganderättens förtret. På nätfronten – intet nytt. That’s Us = Wild Combination.