Att göra en bokmässa kan bli hektiskt om man inte har tydliga exit-strategier. Det går inte att vara på flera ställen samtidigt. Eller så är man överallt hela tiden eftersom köttmarknaden är öppen mellan nio till fem. Man får navigera sig fram, en flik i taget. Kanske inte stanna under en hel programpunkt, även om författare som berättar om sina böcker blir stressade av den selektiva uppmärksamhetens polemik.
Lördagen den 26 september anlände jag till Göteborg. Det är bara en Stockholmare for life som kan åka fel med spårvagnen inte mindre än tre gånger. Jag skyller på ”sliding doors-effekten.” Man måste trycka hårt på dörrarna för att öppna dem. Väl inne i pressrummet, ackrediterad och med en kopp svart kaffe i handen, drog jag en lättnadens suck.
Bokmässan är mycket mer än en torghandel. Det är för många en religiös tillställning. Personer predikar ut i tomma intet och utsätter sig för en modevisning – höjden av ytlighet – i synnerhet något mer än det intellektuella. Folk portionerar utsnitt av sina berättelser, om sig själva, till alla andra. Flera narrativ kastas ut. Distribuerade och urladdade.
Alla är någon bland verklighetens verkliga folk, mer eller mindre, oavsett om taggarna gömmer journalister, besökare, författare, talare, samtalsledare eller monterväktare. Det är i sådana sammanhang jag älskar livet. När alla trängs med alla, och man kan man springa på vem som helst utan att vara förberedd, eller att veta om det. Detta om något är underskattad dramatik. Årets spanska tema lockade många internationella och svenska författare. Jag träffade inga spanska, några svenska, till exempel Karolina Ramqvist som är aktuell med gangsterprosan ››Flickvännen‹‹ och den vågiga kalufsens ständige furste Björn Ranelid, och Anneli Jordahl.
Händelsernas centrum utspelar sig ju bakom kulisserna. Förutom skvallerlunch med ViLäsers chefredaktör Ann Lagerström, då roliga anekdoter skarpt utbyttes om kulturbranschens tillkortakommanden och vissa personers nervösa blickar från gårdagskvällens mingelfest, överraskades jag och Magasinet Novells redaktör Adam Svanell av Göteborgs filmfestivals gästspel och en film om små tecknade moderater i rörlig stop-motion. A technie-sight for sore eyes. Jag vilade ögonen en blund. Så här i efterhand måste jag säga att jag ofta spanade på en elegant Åsa Linderborg som satt med sin iphone i Aftonbladet Kulturs monter. Alltid redo.
Mellan Galagos och Kartagos seriemontrar mötte jag filmaren Frida Franker. Så här en vecka senare fick jag hennes vidunderligt gulliga film ››Varifrån kommer fårskinnsfällen?‹‹ på posten.
Efter ett meningslöst seminarium med psykologen som gillar mindfulness, Anna Kåver, och gärna skriver lustiga titlar som ››Himmel, helvete och allt däremellan. Om känslor‹‹ sprang jag till den ständiga mötesplatsen - Aftonbladet Kulturs monter. Jag hade inte lärt mig mer om min egen rädsla, däremot att jag skulle sluta tänka som Larry David i det senaste avsnittet av ››Curb your enthusiasm‹‹. Åsa Linderborg var självfallet där, Musikmagsinet Novell fixade paneldebatt om ››Framtidens popjournalistisk på nätet‹‹. Athena Farrokhzad, Ink Förlag, fotografen Sannah Kvist, och David Hylander (Novell of Fame) attended. För att inte glömma – panelens huvudpersoner Copyriots Rasmus Fleischer och kommunikationskonsulten Johanna Ögren från Bokhora.se. Det är inte så mycket som är nytt, eller kommer att vara det, åtminstone inte inom en snar framtid.
Nu kommer något som skulle kunna vara ett citat. Fast det är något mycket mer, kanske något av en uppmaning i en zeitgeist präglad av regn och rusk i slutet av ett splittrat nollnolltal: tillsammans är vi väl mindre ensamma. Frågan är hur nya arenor för möten mellan flera olika målgrupper kan skapa andra sfärer för distribution av kulturella produkter - och kopior. Samla mod, bläddra, och satsa på full fart trots käppen (200 mbit i sekunden). Eller som Alexis Weak fortfarande sjunger: Släpp allt, släpp sargen.
