The Action is in Stockholm
Where the action is är endagarsfestivalen som tidigare turnerat runt i Sverige, men slog i år endast ner i Stockholm, närmare bestämt på en äng i Stora Skuggan. Ett koncentrerat program med få, men överlag mycket namnkunniga band skulle mäta sina krafter på de två scenerna som stod till förfogande.
Det skulle naturligtvis sändas fotboll på storbildsskärmar och att en hel del var ganska distraherade av matcherna märktes tyvärr. Rival School blev det största offret, men fick å andra sidan spela inför en mycket hängiven publik.
Genomsnittsålder var troligtvis relativt hög ty jag noterade få småknattar som sprang omkring. Andelen som var genuint intresserade i musiken och inte i supandet var nog också större än vanligt på grund av upplägget.
Trots en del trassel känns det som endagarsfestivaler är vägen att vandra. Det blir få kompromisser mellan band och anläggningarna var ändå såpass mäktiga att du i princip kunde stå i andra ändan av området och höra fullgott därifrån. The Mirrored Stage hade dock lite bättre ljud än High Voltage vilket var väldigt tydligt på Mando Diao jämfört med Johnossi. The Mirrored Stage hade också den lilla fördelen att ligga i lätt sluttning så att det vid större folksammlingar blev lättare för de längre bak att se. Där höll också majoriteten av de stora dragplåstrena hus.
Att fotbollen skulle splittra festivalen var ren otur och jag vet dock inte hur de skulle ha löst det på annat sätt.
På det hela kan jag inte vara annat än nöjd med denna upplevelse. Banden skötte sig alla excellent och området var trevligt att vistas på. Det regnade i början, men efter skyfallet så kom solen och sedan höll det sig i alla fall stadigt. Besökarna var i regel underbara och hjälpte till att skapa den fullfjädrade folkfest det ändå blev.
Läs mer om några av konserterna
