Förra året släppte kvintetten med Greg Graffin (troligen punkvärldens högst utbildade sångare) i spetsen skivan New Maps of Hell (2007 Sony) och inte helt oväntat kommer följande låt, New Dark Ages, från detta alster. Efter detta är det dags att gå tillbaka till mitten av nittiotalet igen och de drar i rask fart av klassikerna Suffer och I Want To Conquer The World.

Det tog ett decennium innan de släppte en skiva som gjort lika stort intryck på mig som Stranger Than Fiction (1994 Atlantic). The Empire Strikes First (2004 Epitaph) är den skiva jag drömde om som liten pojkspoling. Låten Let Them Eat War har den bästa text sedan Punk Rock Song och är även en fruktansvärt bra låt. Som om bandet läst mina tankar drar de av titelspåret till Stranger Than Fiction direkt efter Let Them Eat War.

Spelningen fortsätter i samma kompromisslösa tempo och klassiker såsom A Walk växlas med nyare låtar såsom Requiem for Dissent. Tillochmed den mer än 25 år gamla låten Fuck Armagedon....This Is Hell från första skivan How Could Hell Be Any Worse? (1982 Epitaph) har rum på setlistan och låter lika fräsch fortfarande. Trots att publikjublet är ganska konstant under hela spelningen når det klimax när de första tonerna av Punk Rock Song ljudar ur högtalarna.

52 Seconds, Heroes & Martyrs och Honest Goodbye spelas innan den naturliga avslutningen American Jesus. Här troodde alla att konserten var slut (inklusive undertecknad). Bad Religion avslutar alltid med American Jesus och har så gjort i princip sedan låten spelades in. Men bandet är inte helt färdiga utan går in igen och drar av Generator, Infected (min nostalgikänsla är maximal) och Sorrow innan de lägger ifrån sig instrumenten.

Jag går ifrån konserten med ett leende och min pojksjäl är tillfredsställd efter alla dessa år. Tack Bad Religion.