Alla dessa saker uppfyller ett av mina personliga favoritband Tysta Mari som kliver på Siesta:s näst största scen Chili, ett litet misslyckat drag av festivalledningen då grabbarna hade passat bättre på en mindre och mer intim scen som till exempel Playa.

Detta till trots bjuds det upp till dans från första början. Det talas om hur Stockholm är mörkt och jävligt och enligt bandet fyllt av bomber, diamanter, nålar och det talas i IPRED- & FRA-lagar, om hur systemet har ”Full Kontroll”, trots detta är kärleken till staden stor.

Det är lite glest i publiken men gänget längst fram skankar som om tiden stannat kring -77 och Clash precis släppt Give e’m Enough Rope plattan. Även om gänget som står lite längre bak i publiken inte lever sig in lika starkt som de längst fram så bjuder bandet på en bra show och tackar för att alla har tagit sig ut den här ”tidiga festivalmorgonen och trotsar att klockan slår så tidigt som 15:00”.

Bandet får som väntat bäst respons av alla i publiken under låtarna från den förra skivan, Tjugo Minuter Över Tre, där låtarna Full Kontroll, Diamanter & Nålar och Bomb i Stan får igång allsången längst fram och fötterna att stampa.

Jag ser verkligen fram emot fer tillfällen att få se Tysta Mari igen på en intimare och mindre scen för bandet har verkligen stor potential.