Lika hungriga var antagligen inte The Sounds, i alla fall så var det ett intryck man fick då gänget kickstartar kvällen med Night after night, den upphottade versionen, tack och lov. Publiken var med på noterna från start och INGEN satt inne i någon av lokalens övriga barer, för detta var absolut en start man ville vara med om. För det är alltid speciellt att få se The Sounds på hemmaplan, det tycker säkert bandet med även om publiken föryngrats och förpoppats med åren.
I rask takt passar man sedan på att dra av Dance with me, Queen of apology, Hit me och 7 days a week. Dance with me är den absolut vassaste i den här pigga kavalkaden och det känns lite som att bandet redan efter 25 minuter bränt av sitt tyngsta krut.
Efter dess följer en inte lika spännande samling låtar, som man förvisso framför med bravur. Ja, det är nästan så att jag som halvkräsen musikskribent blir en gnutta underhållen då keyboardist Anderberg bankar på cymbal, och sedan digidrums tillsammans med Felix. Lite kul är det faktiskt, kanske inte jättebra och absolut inte unikt. Detta har gjorts tidigare och bättre av andra band. Men i alla fall, det är kul och det kan behövas för att krydda konserten då man inte lyckas hålla samma klass som under den inledande halvtimmen.
För The Sounds låter stundtals inte vidare bra och det hela känns en aning överskattat. Och ja, det finns bättre Helsingborgsband än det här. För ska man kallas stadens bästa band ska man se till att leverera där efter, tycker i alla fall jag. För en företagsrocksfinal har mer tryck än så här. En växel lägger man dock i då man briljerar med en cover på Yaz gamla örhänge Goodbye seventies. Vidare förklarar Maja för sin publik att det inte är pinsamt att sjunga med, vilket antagligen hjälpte, för någonstans här lossnar det på nytt.
Bra draghjäp fick man i Song with a mission, då Silvia från Baby Butch kommer upp på scen och gör en imponerande insats på körsång. Efter dess kan vi börja snacka rockkonsert igen, en bra sådan dessutom. Fire är bra och Living in america avrundar en trevlig spelning, som Maja kommenterar med â€En sådan spelning man verkligen kommer att minnasâ€./p>
