På vägen till konserten så diskuterade jag och Fredrik Asterhag, fotograf, utsikterna för kvällen. Folk hade som kanske väntat inte blivit så jäkla imponerade av uttalandet "gissa vad vi ska ikväll". Men va fan, man lyssnar inte på musik med Nic and the family's genre för att den är djup, förresten vad är det för genre? Med låtar som "Spöken" och "Snattarvisan" kunde man kanske kalla det Moraträskpop? �?h jag vet inte. Oberoende av namnet på genren så är det uteslutande för att den är hejig, glad och guppig som man lyssnar på den, inte för att söka i sin själ eller något annat låtsastrams. Den är inte svår att uppskatta, det handlar om attityd! =)
När vi kom in och såg scenen var den nästan tom: två skyltdockor stod där ensamma och förväntansfulla. En var iklädd Nic himselfs vanliga mundering; läderjackan, den vita t-shirten och ett par svarta byxor, den andra var iförd en av de söta flickornas turkosa klänningar. Det var först senare vi kom att tänka på detta, efter intervjun, så vi gavs inte möjlighet att fråga om detta vad kläddbyte symboliserade. Var det för att påvisa den nya eran som nu tog vid eller för att det var en speciell konsert?
Under båda omständigheter så flyttades snart dockorna och Nic kom upp på scen. Han hade med sig en vän som bejublades av publiken för sina akustiska tolkningar av "Hej Hej Monika" och "Snattarvisan". Stämningen var nu av hög nivå. När scenen blev intagen av familjen själv så kunde man se två saker: Nic hade bytt om till den äldre modellen av det anrika Danska Postverkets uniform och även om bara en turkos klänning hade ekiperat en skyltdocka så hade båda de söta flickorna också bytt.
Familjen körde igång och publiken gungade med till originalen: Snattarvisan, Tjejer skvallrar, den nya Klick låten med flera. Klimax kom när Nic insinuerade att nästa låt skulle bli "Hej Hej Monika", om kvällens tidigare stämning varit jäkligt på så blev den nu tropisk. Det var inte en enda på The Tivoli i torsdags som under denna låt inte svarade på the family's schyssta stil och karisma. I belöning så fick vi gäster ta del av Nics danska bakgrund med den danska versionen av "Hej Hej Monika" "Haj Monike".
Sammanfattningsvis var det en finfin spelning: ens väns kritiska inställning före konserten visades ha ändrats när han dagen efter satt med mp3-spelaren laddad och nynnade till "Tjejer Skvallrar".
Men trots att min polare inte köpte "Hej Hej Skivan" så var det många andra som gjorde det. Nästan 70 skivor sålda rapporterade killen som bemannade skivståndet. Med det uppskattar jag att nära nog en tredjedel av besökarna gjorde det, ett bra betyg för vilken konsert som helst!
I frågan om klädbytet var för att "påvisa den nya eran som nu tog vid eller för att det var en speciell konsert?" Så finns det bara ett sätt att ta reda på det: att gå och se vad dom har på sig nästa gång dom kommer till Helsingborg. Något som vi i vilket fall som helst innerligt kan rekommendera varmt... deras livespelningar är skitsköna.
