Sant, åtminstonde när Lilleman är i stan.

Lördagen den 8 december var det trångt både framför och bakom scenen på ungdomsstället Piren. En hiphop belägring där Malmö representerades av det åtta man starka El Shaddai med Lilleman i spetsen och 4-real, Swami och Kenan som HBG"'s backupline.

I dessa hårda tider av ekonomiska åtstramningar är det skönt att iallafall Piren håller stilen. Samtidigt som man serverar publiken en rykande het toppliste-färsking ger man samtidigt plats åt de lokala förmågorna. Något som de flesta glömmer bort i yran kring alla nya stjärnskott på hiphop himmeln.

Nina Borg

Nina Borg, 4-real, entrar scenen och lokalen fylls med jubel. Hon drar i gång sin enkvinnasshow där hon varvar rap med souliga melodislingor över beats som växt fram hemma på datorn. Hela hon är hemmagjord, 16 år och självlärd både vad det gäller sång och rap.

Hon tycker att rappen är överlägsen när det gäller att uttrycka känslor, den ger mer utrymme att vara arg, ledsen eller vad man för tillfället känner för. När man sjunger är det svårare att låta arg utan att sjunga falskt. berättar Nina. Den här kvällen verkar publiken mottaglig för hela hennes register, höfter börjar gunga, huvuden nickar.

Särskilt frälsta är El Shaddai som lyckas överrösta resten av publiken, helt utan mikrofoner. Hur mycket stulet rampljus som helst tål dock inte kvällens stjärnor. En av deras crew-members går oplanerat upp på scen och backar upp, publiken jublar och Nina skrattar och gör det bästa av den smått förvirrade situationen. Efteråt lovar El Shaddai"'s F-Jay att 4-real blir det heta namnet på skivkontrakten i en snar framtid.

Helsingborgarna behöver dock inte vänta längre än till den 12 december, då 4-real syns live på lussevakan i Hyllinge, så vässa öronen gott folk.

Swami

För den vetgirige lokalkännaren är även Swami ett namn att lägga på minnet och inte att förglömma hans vapendragare Kenan. Swami har rappat sedan -91. I år blev han 19 och tappade tålamodet på att ingen ville lyfta fram den hiphopen som finns här Helsingborg.

Han var trött på att det snackades så mycket om den nya hiphopvågen samtidigt som man struntade i de som faktiskt var redo att representera. Så han gjorde det själv. För en ynka summa pengar går det nu att köpa hans helt egenproducerade "The Dawning".

På scen blandade Swami och Kenan alster på svenska med alster på engelska, råa basgångar med smäktande stråkar. En klassisk repertoar, inte mycket nytt även om det krävs en stor skopa attityd för att våga rappa med Orff"'s "Carmina Burana"(vampyrlåten med mäktig kör och dånande slagverk) i bakgrunden.

Till kvällens paradnummer

Det var roligt att se Lilleman och El Shaddai ha mer problem med att göra sig hörda på scen med mic, än framför scen utan mic. Det krävs nog Pirens ljudanläggningx3 för att överrösta de gälla tonårsskriken som skar genom varje öronpropp. Den som någon gång varit på Piren vet att scenen varken är stor eller hög. Det skapar en speciell kontakt mellan publik och artist, något som de inhyrda kravallstaketen inte kunde hindra.

-Är Helsingborg redo för en nice fucked up show?!! Klarar ni av El Shaddai Crew?!!

Jodå, Helsingborg lyckades till och med få crewet att tävla om dess gunst genom att visa sina bara överkroppar. Ett knep som gick hem hos den tjejdominerade skara som trängdes längst fram vid scenen. Förutom naket levererade Lilleman+ gäng en energisk show, självsäkert och med en sinnesnärvaro som inspirerade publiken att både hoppa skrika och dansa.

- Fuck underground, jag har mitt eget sound. spottades ut på aggressiv blatteskånska av kvällens huvudperson. Och det är uppenbart att Lilleman faktiskt struntar i att hans publik inte endastbestår av råbarkade hiphopskallar, han kan köra sin grej ändå, en "nice fucked up show".

För de som funderat över hans (moppe)mustasch kan det berättas att den var avlägsnad, Helsingborg till ära.