In på scen kommer en docksöt Marit som mer ser ut som en liten flicka i sin fina prinsessklänning med puffärm och converse skor. Hon öppnar upp med baby drye your eye från det nya albumet som fått enormt mycket uppmärksamhet. Nästa låt handlar om depressioner, säger Marit Bergman. Jag hörde en sarkastisk kommentar från en i publiken: "låter ju kul". Nja, kanske inte i dessa regntider, men misströsta inte, Marits framträdande var allt annat än deprimerande. Lekfullhet och glädje genomsyrade konserten och Marit rockar för hela slanten, detta är musik man mår bra av.

Marit tycks även hon vara i toppform och paraderar självsäkert och hoppar hopprep med mikrofonsladden på scen. Fjärde låten blir, vad jag tror, en gammal diskolåt (?) - don´t leave me this way. Nästa låt är tillägnad hennes syster - I will always be your soldier.

Marit kommenterar för tredje gången att hon får rysningar av publikens support i form av applåder. Hon lade till att hon var känslig för sånt, och det må hon nog vara för i ärlighetens namn så tyckte jag att den ganska så klena publikskaran inte hade lika mycket sprall i benen som Marit. Kanske är det brist på solljus i sommar som gjort oss förslöade, jag vet inte?

Men isen bröts i alla fall lite när hon börjar spela hiten Adios amigos som till och med jag, som knappt kände till Marits existens kände till. Ett gäng trallar glatt vidare på låten när Marit lämnat scenen.