Johnossi har trotts sin relativt korta tid i branschen lyckats skaffa sig en ansenlig skara trogna fans både på hemmaplan och i utlandet. I publiken var popluggarna, wayfarer-bågarna och converseskorna populära accessoarer bland de tålmodigt väntande skåningarna.

Svenska supporten I Are Droid gick slutligen på scenen några minuter efter ansatt tid och rev loss några lättlyssnade indierockkompositioner med influenser från så väl Foo Fighters som Mando Diao. Publikresponsen var försynt med höjdes något då sångaren förvarnade om "ett örhänge från i somras" och rev av "Time on time" innan killarna lämnade plats för huvudattraktionen.

"Whats up Lund" vrålade John innan han och andra namnhalvan inledningsvis levererade "Glory days to come". Med vrålande effektpedaler, beundrandsvärd röstkapacitet och stilsäkert trumspel i en scenshow av ljus och rök kör den självsäkra duon över publiken innan de hinner blinka. Beundransvärt nog behåller de också greppet om åhörarna under resterande delen av kvällen.

Röjiga upptempolåtar avverkas på löpande band utan de hålls igen på gasen. John ger hundra procent bakom den svettstripiga luggen medan Ossi håller sig på sin kant i profil bakom trumsättet. För när det kommer till publikkontakt är det John som står för fiolerna. Med stadgedivig, fräna repliker och små limerickar går inte underhållningen på sparlåga en enda sekund. Han låter även publiken delta i dialogen. Med en öl i handen fyrar John av repliken:

"Jag vet att det suger när man är under arton och får dricka cola hela kvällen."

"Halsa, halsa,halsa" uppmanar den närmsta publiken till svar.

"Nä, jag är för gammal för det. Men okej då, om jag spyr blir det på dej" svarar frontmannen, får sista ordet och tömmer glaset i giriga klunkar innan konserttåget rullar vidare.

Även om Johnossi har hittat ett ganska eget sound som låter väldigt rocksverige 2008 kan man inte helt otippat förnimma influenser från både The white stripes och The Hives. Genren är ganska genomgående indierock men både några ödesmättade popballader kompletta med plockgitarr och renodlade rock´n´roll riff smyger sig in.

John inleder andra halvan av konserten med öppen skjorta och som han uttrycker sig "en simmtur". Det blir dock ingen surf på publikhavet för Ossi som betror de slutna sällskapet med sin okunnighet i simnig.

Duon har en hel hög guldkorn i bakfickan men 18 karat gold utgör ett välsmakande gyllene snitt två tredjedelar in i konserten.

Efter visst smörade från publiken återvänder grabbarna för ett extranummer på två låtar. "I fell alseep on the floor" får avsluta kvällen och killarna lämnar de jublande fansen när vi alla fortfarande vill ha bara lite till. Johnossi är här med besked - och för att stanna.