Håkan gör runt halv åtta entré och då kommer en positiv uppenbarelse. Han har nämligen skippat sin sjömansdräkt som jag tyckt varit ganska löjlig.

Bandet är litet annorlunda också och har folk som spelar både trumpet och som slår på oljefat vilket känns roligt att se då det är så pass annorlunda inslag i popmusik.

Håkan är glad och publiken verkar överlycklig och ger gång på gång ifrån sig skrik som jag hört från, ja fanatiker av boyband. Det känns faktiskt som man kommit till en konsert där Backstreet boys skulle ha stått på scen med givetvis den skillnad att dansstegen inte alls är lika koreograferade som bakgatupojkarnas.

Han sjunger om att han har varit kär i den "fulaste flickan världen sett" och om Göteborg och alla är lyckliga. Jag har dock svårt att ryckas med i denna glädje då jag anser att Håkan rör sig löjligt, inte kan sjunga och framstår i mina ögon som enbart barnslig. Musiken då? Ja den är ju glad men ändå platt, den engagerar inte mig.

Jag kommer faktiskt att tänka på Manu Chaos konsert på Roskildefestivalen i somras men Manu Chao var rolig att titta på, engagerade och gav en glädje som dessvärre inte Hellström lyckas med.

Till Håkans försvar måste man nämna en enormt tuff sak, han kör nämligen med dofteffekter under sin konsert och får under en låt hela Tivoli att lukta tuggummi. Det var nyskapande och en mycket trevlig effekt må jag säga men annars var det inte mycket att hänga i granen denna kväll på The Tivoli.