Men 2001 återförenades medlemmarna med den lilla ändringen att det splittrade Panteras Rex Brown tog över istället för Todd Strange på bas. Återföreningen ledde till Down II - A Bustle In Your Hedgerow (Elektra 2002) och senare även uppföljaren Down III - Over The Under (Down 2007).
Efter att det lokala förbandet spelat klart och innan huvudakten äntrar scenen drar en "roddare" ner en bioduk och sätter igång en projektor. Vi får veta att filmen som ska visas bland annat är utvalda delar ur en kommande dokumentär om Downs turné genom europa döpt till det logiska namnet "Down in Europe". Filmen innehåller en del klipp från olika rundturer i Europeiska städer som bandet gjort och ett avsnitt där Zakk Wylde, i filmen titulerad "Drunk Guitar God", full som en kastrull håller på att slänga en krukväxt modell större ut från en hotellbalkong. Förutom dessa filmade anekdoter innehåller filmen en hel del musikvideor med alla möjliga mer eller mindre kända band (till de kändaste hör AC/DC och Black Sabbath) som influerat Downs musik.
Filmen avslutas med vad jag förmodar är bandets egna senaste musikvideo. I filmens absoluta slutskede börjar musik som endast kan beskrivas som episk ljuda ur högtalarna och publiken börjar jubla.
Phil Anselmo, som med sin nuvarande frisyr mest liknar Machine Heads Robert Flynn dock utan skägg och näsring, kör en (onödig) presentation av bandet och Temptation's Wings börjar ljuda ur högtalarna. Efterföljer gör There's Something On My Side och On March the Saints så efter en kvart har bandet gått snabbt gått igenom bandets mer än 15 år långa historia.
Nu blir Phil Allvarlig och dedikerar Lifer till sin föredetta bandkamrat Dimebag Darrel Abbott. Konserten fortsätter i raskt tempo och publiken sjunger med i såväl nya låtar såsom 3 Suns 1 Star och gamla dängor som bland annat Swan Song. Hela konserten håller temat "Rök marijuana och lev livet" vilket i princip har varit Phils motto de senaste åren.
Efter att ett stort antal nya och gamla låtar, bland dem mastodontnumret Beneath the Tides, dragits av är det så således att avsluta kvällen och det görs förstås genom självklara Bury Me In Smoke. Innan Phil går av citerar han Robert Plant genom att sjunga ett stycke ur Whole Lotta Love. En fin kväll kan knappast sluta bättre.
Jag är lite ledsen över att jag aldrig hann se Pantera innan det var för sent men när jag sett Down känner jag att minnet av "The Cowboys From Hell" lever kvar dock i en rätt annorlunda skepnad.
