Cirkus är Tivolis nya satsning för den lite äldre publiken medan tonåringarna får härja kvar i den gamla delen. Tapastallrikarna är uppdukade och medelåldern för kvällen ligger runt 35 år.

Inte helt otippat nickar alla med i takt till låtarna och nynnar med för sig själva men lika mycket som publiken drömmer sig bort till att det är Neil Young och inte Christian Kjellvander som står på scenen så drömmer sig även Christian bort till att han skulle vara Neil.

Det blir helt enkelt för mycket respekt i tolkningarna som mer känns som covers rakt av från originalen än just tolkade. Som konceptet sig bör så spelar han en av Neil´s skivor rakt igenom och inte heller där gör han det lätt för sig när han väljer Tonight´s The Night men ett kul inslag är att han precis som en LP-skiva tar en paus i mitten för att "byta sida".

Christian har även klätt upp sig i sin mest countryaktiga stil för dagen där han står och klämmer ur sig ångesten och förvirringen i låtarna som släpptes 1975, året innan han själv föddes. Men känslan han och kompbandet Olja försöker förmedla försvinner också i att han har fuskpapper till alla texterna. Jag saknar Neil´s ljusa karakteristiska röst och Olja är inga Crazy Horse direkt och när dom precis som på skivan avslutar med samma låt som inleder konserten så är det inte med någon större lycka jag tänker bege mig ut i den kalla vårnatten igen.

Men då äntrar bandet scenen igen och river av Powderfinger och först nu förstår jag hur bra denna kvällen kunde ha blivit om han bara valt att tolka en annan av Neil´s många mästerverk till skivor.