Nåväl, efter att ha hört både "Långsamt", "Undantag", "Sockerdricka och sprit", och ett flertal andra av deras bästa och mest uppskattade låtar tyckte bandet att publiken själva kunde få önska en låt eller två, och några hoppfulla rop hördes faktiskt i den stora hallen. �?nskemålet "Häng med" kunde bandet tyvärr inte erinra sig, men när någon hojtade "Världsomsegling" sken de upp en aning och satte igång. Efter en lika kort som plötslig paus på en sekund eller två för att hämta ett texthäfte kom det då tre man starka bandet igång på riktigt, och det var minst en person i församlingen som var i extas.

Trots det kulna och kalla höst/vintervädret körde bandet ändå en sommarlåt eller två, och att se mer eller mindre ett helt konserthus sitta och mysa, klappa takten, och sjunga med var en härlig upplevelse. Att publiken uppskattade spektaklet var ännu mer uppenbart efter till exempel "1 & 0", då bandet fick en äkta stående ovation, med tillhörande rop och tjut.

Efter hela 20 låtar tackade bandet för sig, bugade, och gick av scen. Publiken vägrade dock låta dem gå alltför långt, och efter ihärdigt applåderande, visslande, och tjutande fick de helt enkelt vandra ut igen. Som extranummer körde de, till mångas förtjusning, "Hon är så söt", "Vi kommer aldrig att dö", och "Det smartaste jag gjort". Därefter gjorde bandet ännu ett försök att komma ifrån, men även detta misslyckades. Folkmassan visade ingen nåd, de ville ha mer!

Glada i hågen promenerade för tredje gången för aftonen Bo Kaspers Orkester ut på konserthusets scen och drog av ytterligare två låtar, nämligen "Bara för din skull" och "Vi tar in på hotell".

25 låtar på en kväll är inte illa, och jag måste säga att jag var (och fortfarande är) otroligt nöjd med spelningen. Jag fick visserligen inte höra min personliga favorit "Innan klockan slagit tolv", men förutom den körde bandet alla andra låtar jag väntat mig. Det här höjde mina redan höga tankar om Bo Kaspers till skyarna, och de lär bli kvar där uppe ett bra tag till...