Arkiverad version av geeloo.se.
Geeloos verksamhet är nedlagd och du behöver nu den arkiverade versionen av nättidningen geeloo.se. En del bilder har gått förlorade och vissa funktioner är inte längre tillgängliga.

Artikelbild
Foto: Robin Midhage  

Spiritualized - Ett möte med en Rymdman

Jason Spaceman är en man av många väl eftertänkta ord. Dels i låttexter och dels i intervjuer. Det neopsychadeliska arvet från Spacemen 3 är ovärderligt. Sedan splittringen av det legendariska bandet har han haft framgångar med sitt Spiritualized projekt som nu är aktuellt med en ny skiva, Songs in A&E och som vanligt är han på turné och försöker frälsa så många han kan på vägen. Jag fick chansen att träffa honom och utföra min första intervju med en av mina största förebilder. Något som kanske skulle visa sig vara djupt vatten.

När jag kom in i rummet där jag skulle intervjua honom satt han där avslappnat, lågmäld och hopkurad i hörnet vid fönstret ovanför KB i Malmö. Jag avslöjade omedelbart min nervositet och min brist på professionell erfarenhet vid första möjliga tillfälle och tror jag kände en viss lättnad ifrån Spaceman själv. Vi började prata om hans inbjudan från Nick Cave till All Tomorrows Party Australia 2009.

Han är en vän och frågade mig om jag ville spela... All Tomorrows Parties, det började i England som mindre festivaler med någon [känd person] som curator. Man får liksom ett smalare område av musik. Genom att göra så kan man förhoppningsvis få så många fler att uppskatta så mycket mer än i vanliga festivaler som är så himla spridda över hela spektrumet och så mainstream. Man kan nog diskutera om festivaler ens handlar om musik längre eller om det går ut på att samla så mycket folk som möjligt på ett ställe samtidigt?

Jag antar att det väl finns en kvalité i det också, att ha så många olika människor med ändå nått grundläggande gemensamt på ett ställe?

Givetvis, människor är viktigare än musik... rent generellt sätt. Man träffar folk från samma stad och folk som har samma kläder.

Och folk som går på samma konserter men det kanske är som du säger att det inte alltid är själva konserten som är upplevelsen i fokus.

Precis

Din förra turné med Acoustic Mainlines hade en del udda spelningar på schemat. Ni spelade på stora festivaler som Roskilde vilket kanske är att vänta men Emmaboda lyckades också boka er. Är du med i beslutsprocessen i vart ni ska spela eller har du anställda som sköter det?

Det var två personer som jobbade rätt hårt för att vi skulle få spela där. Lite av en vän till en vän som ordnade allt. Det är lättare för oss att ta oss till Emmaboda än för kids i Emmaboda att ta sig till nästa stora stad för att se oss eller kanske till Roskilde. Men vi spelar vart vi kan spela med ett litet krav. Det är väl inte så att jag har möjlighet att söka upp ställen att spela på. Någon måste boka biljetter till Emmaboda och någon måste vara beredd på att ordna så att vi kan spela men i övrigt spelar vi överallt och där vi kan. Jag har lite av en ”wanderlust”. Grejen med att vara på turné är att det ger mig en distans till nuet och vart jag är på väg.

Samtalet, för det är nog vad jag skulle kalla det, flöt på och vi gick igenom en hel drös ämnen mer eller mindre värda att ta upp i press. Mycket av det vi pratade om har han sagt tidigare i andra intervjuer och han log skämtsamt när han tog upp liknelser han visste att jag hade hört innan.

Jag stammade stapplandes med min engelska när jag fumlade bland frågor jag egentligen inte ville ställa men stämningen och attityden från Jason var tillmötesgående och med en ständig eftertänksamhet. Jag stoppade mina frågor åt sidan av och frågade honom av ren nyfikenhet vilket hans värsta intervju var och varför man som artist ständigt ska behöva förklara sin musik för omvärlden.

Jag väljer ju om jag vill göra det eller inte. Så att sitta här och gnälla över att jag måste göra det ena å det andra är bara dumt. Bara det här, jag måste inte göra denna intervju. Förstår du vad jag menar? Det är lite det som är problemet med att göra intervjuer med musiker. Dom lever i nån bubbla och tror att alla omkring dom är utlagda för deras karriär och det är bara skitsnack. Jag kan tänka mig att det är en form av journalistik överlag som inte är så givande när man kan snacka med vem som helst. Lögnare, fuskare och politiker eller vem som skulle ge bättre svar. Men vad var frågan, de värsta intervjuerna?

Jo?

Folk som har svaren på frågorna dom ställer när dom kommer och det händer på tok för ofta, på riktigt. Och det här med att förklara musiken, du har ju hört det innan men jag brukar säga att när man skapar något så sker det i en sorts tidskapsel och när man är färdig så skickar man iväg den i ”tid och rum” och sen ibland när det når folk så står dom där med ett blankt uttryck och undrar ”va fan menar han med detta”. Men det äraldrig någon som frågar Ray Charles vem han sjunger om i I Cant Stop Loving You.

Du pratar ofta om den här processen av att skapa och hur den är viktigare än resultatet. Jag ska inte tvinga dig att svara på det igen men i ett tidigt skede när knappt börjat skapa en låt, har den en klar riktning eller finns det en idé om hur en låt ska utvecklas?

Låten förändras ständigt... Och jag tror att folk som är väldigt dogmatiska i förhållande till vad dom försöker skapa inte alltid får så bra resultat. Bra låtar och bra arrangemang hittar sitt eget utrymme. Ibland sker det via misstag, ibland så prövar man något som man vet har funkat innan men det låter bara fel.

Jag ifrågasätter folk som säger att dom hör musiken i sitt huvud och försöker få ner det på skiva. Jag tror bara inte att det dom hörde i huvet inte är alls vad som blev resultatet. Men sen samtidigt, det finns vissa givna formler, eller inte formler men koncept som funkar men jag tror ändå att det sällan är så att det man har som idé överförs korrekt på skiva. Man har alltid idéer om hur det ska vara men...

Jag tror att det man man är ute efter när man gör musik är, du har säkert hört detta förr, men det är som att jaga spöken eller nått som är så enormt flyktigt och väldigt svårt att fånga. Det som är intressant är att det inte är noterna som gör det. Man kan spela Beatles låtar igen men det kommer aldrig att vara Beatle. Man kan försöka göra en Phil Spector inspelning men den kommer bara att ligga där, man måste låta den hitta sitt eget utrymme.

Du nämner ofta Phil Spector och andra stora klassiker i dina intervjuer men lyssnar du mycket på kontemporär musik?

Jag kan inte säga att jag spenderat så mycket tid på att hålla koll på vad som är på radarn det senaste året. Jag försöker tänka på något, det skulle kunna vara saker som Wooden Shjips och sånt, men annars bara lite. Och så fascineras jag av band som Lightning Bolt men jag vet inte hur kontemporärt det är. Men hela den scenen, Rhode Island och det. Men jag har inte spenderat mycket tid med att jaga det nya. Jag har lyssnat på det innan och hittat det och nu med den nya skivan har jag gett mig ut på mark jag aldrig satt min fot på innan. Som Waylon Jennings och Willie Nelson, en massa konstiga saker. Jag har varit i kontakt med Matthew Johnson på Fat Possum Records som har styrt in mig på massa riktigt skum gosspelmusik som aldrig har släppts innan och folk från Mississippi.

Blir du influerad av kontemporär musik på samma vis som av äldre musik?

Ja lite, men. Grejen med musikindustrin är väl att alla är ett gäng tjuvar. Med trender och sånt. ”Hallå, detta är på listan, vi säljer det. Ju mer av det ni förstår ju mer kan vi sälja”. Så, jag blir uppspelt av en del men inte nödvändigtvis det som kommer ifrån branschen. Andra blir uppspelta för det och det finns ju mycket annat, utanför. Jag antar att jag lyssnar på väldigt mycket musik som folk klämmer in i min värld. Jag är rör mig bland många andra musiker och har spelat med Spring Heel Jack och Mathew Shipp som tipsar om en hel del.

Vi pratade ett tag till om var han får sin inspiration ifrån och lite hur han låter sig påverkas av låtarna när han skapar dom och om dom aldrig tar överhanden i hans privatliv. Han förklarade att processen bakom saker och ting är så otroligt viktig och att hans musik faktiskt är viktigare än hans privatliv. Det är större del av honom och tar upp mycket större tid i hans liv. Men han satt funderande ett tag och menade att allting nog var så. När man tvättar bilen, när man gör mat, små vardagliga saker och dagar är helt uppbyggda av processerna och inte av resultaten.

Intervjun gick långt längre än dom 15 minuter jag skulle ha fått men när jag fick slut på frågor och funderingar så hade bandet i diktafonen tagit slut utan att vi stängt av den och det var inte förens nu som jag upptäckte vad ni missade.

”Well, guess it’s a lesson learnt” var slutorden för intervjun och med ett ganska belåtet ryck på mina axlar tätt följt av ett handslag gick jag ner för att invänta en konsert med ett band jag aldrig kommer att släppa från min radar.

*

Sugen på att skriva eller fotografera?

Geeloo är till för alla, men lite extra inriktad mot dig som är intresserad av journalistik, att skriva eller fotografera. Här hittar du, oavsett om det är ditt första reportage eller du är erfaren, en sprängfylld uppdragsbank allt från intervjuer, konsertrecensioner och idéer om större reportage.

Tillsammans skapar vi nättidningen geeloo.se och gör väggtidningar runtom i landet.

Bli medlem nu

    Dokumentet uppdaterades senast 30 nov 2009. Det skapades ursprungligen 7 nov 2008.

    Logga in

    Användarnamn

    Lösenord

    Bli medlem
    Glömt lösenord

    Håll huvudet varmt

    Snart är vintern här och vad är då inte skönare att ha än en värmande mössa? geeloo har testat säsongens mössutbud.

    Spana in mössorna.

    Henke Larsson

    Henke Larsson staty

    Nu är det kanske tid för vår egna lokalkändis Henrik Larsson att bli gjuten i cement! På geeloo har vi valt ut 10 olika platser som skulle kunna representera vår folkkära fotbollshjälte.

    Kolla våra förslag.

    Cola-test

    Vilken cola är godast?

    Hur många är det inte som anser att bara "vanlig" cola är god? Och hur många är det inte som tycker att billiga colasorter är det värsta som finns?

    Kolla vårt avslöjande test.