- It was a very messy breakup. Lou got kicked out and it was so much tension. Now it’s so different. We where kids then.
Säger Murph när jag frågar om splittringen. Den senaste skivan, Beyond, släpptes 2007 och det låter som om de aldrig har varit borta, och naturligtvis jättebra. Att lyckas knåpa ihop den är något som Murph är allra mest nörd med.
- I think the new record and just the amount of energy it’s taken to do this whole reunion. Just pulling it of, the fact that we are still going that we are three years in to this reunion for us that’s a pretty big thing.
På scenen fungerar hela gruppen som ett enhetligt lokomotiv som ångar på med få stopp på vägen. Jag frågar vad som inspirerat Murphs spelstil och vad som influerat honom.
- Acid rock like Hendrix and Janis Joplin, Sabbath, Zeppelin, and then a lot of west coast hardcore, like black flag. I love like 70’s jazz, fusion Mahavishnu. (Orchestra) I wanna start like a side really crazy prog band.
Detta kommer som en glad överraskning och jag svarar med att det vore en dröm för mig att se King Crimson.
- I’ve seen King Crimson four times. I’ve seen everbody man. I got to see zappa three or four times before he died. I grew up outside New York City, so I was really lucky because those guys always came so like every weekend I could go and see a concert if I wanted.
Att det finns stor musikaliskt kapacitet råder det ingen tvekan om. Mascis blandar hårt med sockersött och det är synd att sången av någon anledning är alldeles för lågt mixad då det ger en extra dimension till ljudbilden. Trots noll publikkontakt är Dinosaur Jr konserten den som strålar mest kärlek under hela festivalen. Kanske var det för att de mindre insatta valde att se på andra halvleken av Sverige – Spanien på storbilden istället för att njuta av bland det bästa man kan uppleva i live-väg. Kanske var det för att man helt enkelt blir glad av Dinosaur Jrs musik.
Dinosaur Jr har besökt Sverige många gånger och Murph berätttar att cirka 90% av inkomsterna ligger i turnerandet. Men kan man inte bli lite less på att tvingas turnera så mycket?
- I think we enjoy it so much more now than we did when we were young. It’s actually really great.
Men allt kan väl inte vara guld och gröna skogar?
- The worst things especially in festivals is security. Like I hate when securities won’t let kids dance around or slam dance, they get all anxious that there is going to be a riot or something. And I don’t like when you play at venues at you just got of stage and then you try to go somewhere and you can’t because some security says you got the wrong pass. Like this Finnish festival yesterday when like 15 year old girls go “Oh you don’t have the blue you need the yellow one”, it was totally ridiculous.
Även denna WTAI hade en mysko pass-system vilket gjorde så att jag nästan missa min intervju med Murph. Till viss del infriades hans andra irritationsmomend då de två scenerna som fanns hade båda en varsin refugliknande inhängningar som stack ut som en ö I publikhavet där vakterna kunde ha bättre koll över situationen. På de flesta av konserterna var de mest frustrerande att det inte gick att stå rakt framför scenen och det var inte förens under Foo fighters framträdandet som jag förstod nyttan med dem.
Slutligen frågar jag om de har något nytt material på gång?
- You never know, we never play anything. J might be writing, he doesn’t say. He just call us up at some point and tell us that he’s ready.
Jag skakar hand med den urtrevlige Murph och två timmar senare får jag uppleva WTAIs kanske mysigaste konsert.
