Vi drack vårt beverage och när klockan slog 18:30 lunkade vi vidare mot gamla Jazzklubben i långvinkeln. I dörren fick vi stämpel och ett varmt välkomnande.
Vi hängde av oss jackorna, hälsade på folket och köpte lite öl. Folket fotsatte att strömma in och då publiksiffran nådde 250 personer trädde Shooting John upp på scen.
De gav oss alla en mysig stund med sin lågmälda countrymusik och värmde upp publiken gott inför nästa band - Achordian. Mycket trevlig alternativ rock som jag dock inte tänker gräva djupare i just nu. Det är ju trots allt Gustav and the Seasick Sailors jag fokuserar mig på.
När de började spela stod jag längst bak i publiken, men drogs framåt hela tiden och när de hade spelat klart hade jag stått längst fram ett bra tag. De gjorde ett fantastiskt framträdande med bra närvaro och mycket bra låtar. Kul att se hela bandet där (förutom Fredrik Wallberg som på plattan spelar orgel och banjo).
Efter uppträdandet haffade jag Gustav Haggren (som står för sång, gitarr, munspel och även låtskrivandet), Kristian Rimshult (piano och contrabas), Patrik Andersson (trummor), Victor Widerberg (elgitarr) och Jon Mattsson (elbas) för den intervju som följer:
Hur mår ni idag på ert releaseparty?
Som prinsar, kungar och drottningar! Som på en 9-årings födelsedag, säger Gustav. Det är helt magiskt och går egentligen inte att beskriva, fortsätter Patrik.
Hurdana reaktioner har ni fått hittills?
Oerhört bra, säger Patrik. Det är svårt att greppa, fortsätter Gustav. Det känns overkligt, men samtidigt så känns det som att man är värd det efter alla dessa år.
Hur kommer det sig att du efter alla år som bandmedlem bestämmer dig för att gå solo, Gustav?
Jag ser mig inte som en soloartist längre. Numer är det mest en titel. Det började som solo men efter att ha varit i studion och de involverade satt sin prägel på låtarna känns det mer som ett band. Anledningen att det var ett soloprojekt från början var att jag ville göra något vid sidan av Memorial Graphics, då det var aktuellt och då blev det helt enkelt ett soloprojekt. Men med det här gänget känns det mer som ett band.
Vad fick dig att flytta från Helsingborg till Stockholm?
Då min bror Magnus bestämde sig för att flytta från Irland och starta Marilyn Records tillsammans med mig och sin vän Tobias fanns det egentligen inget snack om var möjligheterna var störst - Stockholm. Dessutom är det enklast att inrikta sig och fokusera på något när man inte har "den gamla vanliga staden" med alla sina vänner och gmla vanor kring sig. Då är det enklare att starta om på nytt och skapa vänner och vanor kring sitt nya fokus.
Varför "The Seasick Sailors"?
Vi satt och drack öl och bastade på en strand, några mil utanför Tylösand och sprang ut nakna och sjöng på en Dylanlåt då frasen "the seasick sailors" kom upp och Gustav ropade "Där har vi det! Det ska vi heta!", säger Patrik. Gustav skrattar och fyller i med att man även kan referera till hur studioinspelningen gick till. Jag satte mig i studion och spelade in vad jag skule spela och ringde sedan upp folk efter behov. Så när jag behövde piano ringde jag Kristian och när jag behövde flöjt ringde jag Katja. Vi hade dock aldrig repat tidigare och på så vis kan man säga att jag är den där snurriga kaptenen som drar in en massa ovissa sjömän på mitt fartyg.
Hur ser framtiden ut för er?
Det jävligt ljust ut, hoppas vi, säger Patrik och de instämmer allihop. Spelningar, spelningar, spelningar säger Gustav.
Patrik skrattar och fortsätter; Nu finns det ingen återvändo. Domedagen är här - nu bryter helvetet lös!
Hur långt vill ni nå? Lyxvilla eller lägenhet, gage eller vanligt kneg?
Så länge vi får göra vad vi vill göra och alltid har velat - lira, så duger en skabbig lägenhet gott och väl. Det handlar trots allt inte om något annat än att må bra, säger Patrik.
Resten av de sjösjuka sjömännen instämmer.
Om ni får välja var sin valfri artist, död som levande, att samarbeta med - vem skulle det bli?
- Gustav: Lauryn Hill. Det har alltid varit en våt dröm.
- Patrik: Lisa Miskovsky.
- Victor: Jimi Hendrix.
- Kristian: Stevie Wonder.
- Jon: Nicolai Dunger.
Har ni något ni vill hälsa världen?
- Kristian: Make love, not war!
- Jon: Peace, love and understanding!
- Patrik: Sex, drugs and Rock n' Roll!
- Gustav: Köp vår platta!
Med de orden lät jag intervjun avslutas och de sjösjuka sjömännen vandrade vidare för att möta publiken och gästerna.
Det är ett himla trevligt gäng och jag hade en mycket trevlig kväll. Precis som Patrik sa låg det något magiskt i luften.
Albumet "Vagabonds Polka" som releasefesten rörde sig kring och som är producerad av Martin Persson har fått mycket bra kritik. 5/5 av Arbetarbladet med kommentarer som "Snälla, upptäck nu! Detta �?R bättre än Christian Kjellvander.", medan muzic.se ger den 4/5 med kommentaren "Ett av Sveriges mest intressanta band just nu är Gustav & The Seasick Sailors - upptäck dem du med.".
Jag måste säga att jag håller med. Det är en mycket bra skiva och är värd varenda krona jag spenderade på den. Den släpps förresten just idag, den 4:e februari 2004.
Mer info på www.marilynrecords.se
