Jag berättade för en klasskamrat på Campus som kommer från Sthlm att vi skulle på Roskildefestivalen varpå hon rynkade på ögonbrynen och sa något i stil med "jag skulle aldrig gå på festival, det är skitigt och äckligt och bara en massa alternativa människor".

Detta utmynnade i en spännande och lite pinsam diskussion om "alternativa människor" då en gemensam kompis som satt bredvid råkade vara en riktig festivalbesökare, aj aj, aj. Hur som helst så hade jag inga egna erfarenheter av festival så det var givetvis extra kul att lyssna på vad andra hade att säga om livet i dammet och leran.

Man får ju faktiskt säga att det är tur att stadsfestivalerna växer så det knakar så att folk som är rädda för smuts under naglarna också kan få lyssna på musik. På musikfronten var det huvudsakligen Coldplay som lockade mig till Roskilde, den avslutande konserten. Därför var jag väldigt öppen för nya influenser när jag åkte dit och förväntade mig egentligen bara att ha riktigt skoj.

Aldrig förr har jag aklimatserat mig så snabbt till en helt ny livsstil, en av de lägsta smutsigaste jag stött på. Skulle nästan vilja påstå att det räckte med att anlända till det gigantiska och dammtäckta campingområdet för att ställa om till festivalläge.

Vi ersatte dusch, rena kläder och vattentoaletter med en hink kallvatten, svettig svart t-shirt (som jag för övrigt inte bytte förens dag tre) och bajjamajjor i fem dagar... och jag älskade det! Back to basics, svett luktar karl och vem behöver egentligen dusch när det finns en hink? Jag tror att vi alla mår bra av att vara lite skitiga ibland och inte bry oss.

Den enda chocken jag egentligen fick under festivalen var öppenheten med att kasta vatten. Folk pissade bokstavligen talat överallt. Tidigt på dagen var det mest mot närmaste staket eller träd som gällde men när ölintaget ökat så var det många som inte hade några som helst problem att hala fram snasen mitt i vimlet och slå en 7a öppet, fascinerande.

En annan grej jag aldrig sett förut var öppna pissrennor intill konserttälten där man kunde stå i publiken och kolla konserten samtidigt som man stod vid pissoaren, mycket kreativ och uppskattad lösning.

Ja och så var det kickarna också

Det första riktiga ruset fick jag när jag tillsammans med min nyfunne norske vän Pål rockade oss längst fram på Katzenjammer. All den energi bandet förmedlade tillsammans med publikens underbara intensitet smittade av sig och jag blev såld.

Lördagen, som var dag tre på festivalen (för oss som inte åkt dit en hel vecka innan och levt rövare) byggde vi upp helt kring en enda händelse, Pet Shop Boys. Vi hade lyssnat lite på de gamla hitsen Go West, It’s a sin osv kvällen innan avfärden till Danmark och låtit barndomsminnena återupplivas. Genom en fullständig fokus på att de skulle sparka rumpa och att vi skulle insupa varenda sekund av det uppnådde vi en nivå som man sällan gör under konserter.

Vi var ruskigt förberedda när de beträdde scenen och resten får ni läsa om i Roberts text om spelningen men jag kan säga att det var en sjuhelvetes resa.

Förövrigt så lyckades samme Robert med bedriften att stå helt ostörd och tappa en full fatöl i marken så att den strittade ner de framförvarande personerna, för andra gången under festivalen, grattis broder.

För att summera upp dessa härliga dagar vi hade tillsammans med ca 78 000 andra besökare nere i Roskilde med tre ord; öl, svett och piss. Ja och så en massa "alternativa människor" förstås- hur kan man inte gilla det?