Låter det lite äckligt? Det är det också. En kärlekshistoria, som siktar in sig på samma publik som Dagboken, Jag sökte dig och fann mitt hjärta, med aspirationer mot att vara intelligent men mest blir långtråkig.

Hur man än vänder och vrider på det så kan man inte komma ifrån att den centrala kärlekshistorian bygger på att Bana, som vuxen, förför ett barn. Detta försöker kringgås genom konstig logik som går ut på att de ju är gifta i framtiden och Bana inte vill att McAdams ska vara ledsen vid jobbiga tillfällen.

Känslomässigt tidsresande

Filmen försöker aspirera på att visa de känslomässiga, snarare än de spektakulära, sidorna av tidsresande vilket går sådär när man har foster som tidshoppar från livmodern och därmed skapar sina egna missfall.

The time traveller’s wife missar faktiskt på de flesta punkter och kommer varken tillfredställa finsmakare av romantiska historier eller sci fi-filmer. Tidsresorna lider av samma ”det går inte ihop”-dilemman som de flesta andra filmer i genren och regissören lyckas inte skapa en tillräckligt lockande kringmiljö för att man ska bortse från dem.

Bana är träig och regissören har tagit sig vatten över huvudet i detta försök att filmatisera en populär roman. Foto och några inspirerade skådespelarinsatser räddar filmen från lägsta betyg.

Betyg:

2 av 5