Christian Bale tar än en gång rollen som Bruce Wayne, miljonären som under natten drar masken över huvudet och transformeras från playboy till brottskämpen Batman. Denna gången är han dock inte ensam, nu har den ambitiösa distriktsåklagaren Harvey Dent tagit steget in i rampljuset för att utmana Gotham Citys illegala verksamhet på ett propert och traditionellt sätt.
Dessvärre har Batmans strid mot kriminaliteten genererat ett nytt problem för Gotham och dess invånare. Maffian som en gång oberoende kontrollerade hela staden har nu tvingats till deras yttersta. Nu när de har förlorat allt, och nästintill utrotats uppenbarar sig ett nytt alter ego vid namn Jokern.
Jokern är en man utan hämningar, som balanserar på en tunn tråd mellan total galenskap och genialitet. Denna man ser inte Batman som den maskerade brottskämpen han är, utan som en symbol.
Medan Batmans identitet återstår som en hemlighet och hans motiv osar mystik representerar han för befolkningen hopp. Hopp i en stad som lider av bristen på tro för en ljusare framtid. Genom att forcera Gotham till kaos och testa gränserna för Batman själv driver Jokern inte staden mot död och förstörelse utan han siktar högre. Egensinnigt krossar han den filosofiska grunden samhället är uppbyggt på. Bara här ser man djupet The Dark Knight besitter, det är inte en enkel comicbook ripoff utan den har en stark röd tråd som står för allt vad etik och moral står för.
Handlingen är stark, skådespeleriet utmärkt, scenografin är slående, vad finns det då som stör mig. Inte mycket kan jag säga. Om jag skall vara helt ärlig är det största störande objektet de kommande filmerna, som självklart kommer, tro mig efter en succé som denna vore det idiotiskt att inte fortsätta.
Det som gör mig skeptisk är Heath Ledger, som den smaskande galningen Jokern har han gjort en ypperlig rolltolkning, det luktar Oscarsnominering från första till sista stund. Tidigt i filmen förklarar han uppkomsten av hans nästan varumärkesaktiga ärr, och du ordas över att filmmakaren har givit denna psykopat någon form av lätthanterlig förklaring. Men den tredje gången han förklarar dess uppkomst, varje gång en annan historia, förstår man att Ledger var en konstnär av sin sort, som tyvärr nu inte finns bland oss när han precis mot slutet hittat de roller där han får agera ut. Han gav denna annars intressanta karaktär ännu fler dimensioner, något som inte serietidningen eller Jack Nicholson klarade av. Han är den perfekte Jokern på vita duken...
Som min duktiga svensklärare en gång sa "vad som ska komma hända i en berättelse ska vara överraskande men väntat", och Nolans The Dark Knight driver det till dess spets. Han ger mig precis vad jag vill ha men när jag som minst är beredd på det. Vad som har skapats här är ett mästerverk som inte bara är en underhållande film som får dessa två och en halv timme att svischa förbi utan en tydlig påminnelse av när samt varför vi behöver hjältar och förebilder.
