Viktor Navorski möts av en stressig miljö när han anländer på flygplatsen JFK i New York. Det är en främmande miljö och han förstår inte vad passkontrollanten säger och vad som händer när han tittar förbryllat på Viktors pass och ringer ett snabbt samtal.

Efter många missförstådda, eller snarare totalt oförstådda, samtal med Tull- och Säkerhetschefen släpps Viktor in i transithallen där han upptäcker på CNNs nyhetssändningar att hans hemland är i fullt krig med motståndsrörelser. Nu är hans strandsatt med ett nyligen indraget pass och inga handlingar som släpper in honom i landet. Han tvingas hantera situationen och tvingas inse att han inte kan lämna flygplatsen.

Tom Hanks skildrar Viktor Navorski på ett intelligent men enkelt sätt. Denne mer eller mindre förlorade själ som hamnat i kläm mitt i politiskt uppror och ett språk som han inte förstår. Det är en sån här roll Tom Hanks alltid gör väl. Man kände direkt för karaktären och man blev road av hans missförstånd och hans fyndiga lösningar han kommer med. Viktors enkelhet får Hanks att ibland låta sin tidigare och mycket välkända figur, Forrest Gump, att skina igenom.

Det var inte mycket som var negativt med filmen. Endast ett par detaljer; Hanks ryska var lite tunn i början av filmen. Det var speciellt förbryllande att Navorski inte förstod vad Tull- och Säkerhetschefen sa, men att han senare kunde lösa ett amerikanskt proppskåp och hitta den rätta proppen till den delen han ville släcka på den enormt stora flygplatsen.

Man kunde också känna att Spielberg behövde fylla ut storyn lite med onödigt kärleksdrama och gulliga små hopparningar.

Filmen som helhet är mycket underhållande och kul men samtidigt lätt politisk. Med komiska bifigurer och en välgjort flygplats är den en sevärd film. Man faller direkt för Viktor Navorskis personlighet.