Hans dröm är att skapa riktig musik, som verkligen berör. Hans schema är fullspäckat åtta år fram i tiden. All press blir för mycket för honom, och han kollapsar av en hjärtattack. Då bestämmer han sig för att åka tillbaks till sin barndomsby. Ingen känner igen honom, eftersom att han bytt efternamn. Men alla vet att han är en känd dirigent. Ryktet om att han köpt den gamla folkskolan sprider sig väldigt fort. Prästen i byn hälsar honom välkommen. Huvudpersonen bestämmer sig för att gå till kyrkan.

Han kan inte ens gå till affären utan att få ett band av kassörskan där hon sjunger. Alla vill att han ska hjälpa kyrkokören att bli bra. Han tvekar, men kan inte stå emot tills sist. Han bestämmer sig för att hjälpa dem på traven genom övningar. Prästen tycker att han verkar skum, och lägger ner en hel del energi på att försöka få människor att se vad han gör med människorna i kören. Han förändrar dem nämligen. Han gör så att de utvecklas.

Denna film handlar väldigt mycket om utveckling, kärlek och musik. Gemenskap är en stor del av filmen. �?ven sorg som glädje. Alla verkar tokiga i denna skojfriska men ändå så allvarliga film. En blandning mellan ont och gott. Skildrar det tragiska såväl som de lyckliga stunderna i livet. Man får uppleva väldigt starka personligheter. Själva tekniken var det inget fel på. Några väldigt intressanta scener. Man ska inte se den om man inte klarar av lite våld.

Min åsikt är att detta är en film som ens mamma skulle gilla. Den är väldigt stark och händelserik. Men inte på något vis svår att hänga med. Den har balans. Den varar två timmar, som går rätt fort. Förutom den sista halvtimmen. Då vill man bara att den ska sluta. Detta är ingen film man orkar se två gånger, såvida man inte är väldigt tålmodig. Men ändå helt okej första gången.