Att alla pratar om 3D verkar inte röra den japanske maestron i ryggen, för Ponyo är animerad i en stil som inte har mycket att göra med senaste tidens teknologiska progression. Miyazaki har istället gjort ett väldigt medvetet stilval där akvareller och stillhet är ledord. Rörelsen framåt finns istället i en sprittande fantasi där magi och realism samspelar utan att kväva varandra.

Fantasi förankrad i verklighet, speciellt psykologisk sådan, har alltid varit en av Miyazakis starka sidor. Ibland, som i 2006 års Det levande slottet, kanske fantasin får skena lite väl vilt och allt blir rörigt och ointressant snarare än rörande och inbjudande. I Ponyo återfinns dock en balans som senast gick att skåda i, vad många anser vara hans magnum opus, Spirited away från 2001.

Spirited away är dock inte den film som först kommer i åtanke när man ser Ponyo som är närmare besläktad med andra filmer i Miyazakis karriär, t.ex. Min granne Totoro. För detta är en på ytan simpel historia löst baserad på H.C. Andersens Den lilla sjöjungfrun om en pojke som hittar en guldfisk/sjöjungfru som med hjälp av magi blivit mänsklig.

Men bara för att handlingen på ytan är enkel nog att trollbinda ett barn så betyder inte det att det inte finns ett djup, och då menar jag inte bara havsdjupet som är hem för Ponyo, hennes syskon och magiska pappa. Nej, här finns trådar som kommenterar miljöförstöringen, ålderdomsvård samt problem förknippade med familjeliv där båda föräldrarna måste jobba. Intressanta och givande sidospår till det mer fantastiska huvudspåret. Magisk realism är en term som går att applicera om än med övervikt åt det magiska hållet.

Ponyos avsaknad av en renodlad skurk är överraskande med tanke på genren men ett välkommet brott mot konventionen som säger att alla tecknade (barn)filmer måste ha en svart/vit världsbild där de goda är helt igenom goda och de onda är omänskligt onda.

Karaktärerna i Ponyo ställs istället inför val, vissa svåra, vissa lätta men alltid med konsekvenser. En konvention som dock, förargligt nog, lever vidare är rädda världen-scenariot. Men det är inte varför eller hur karaktärerna i filmen räddar världen man kommer ihåg när rullarna är upprullade, det som forstätter att flimra för det inre ögat är istället interaktionen mellan karaktärerna och deras förhållande till sin omgivning.

Ponyo är en poetisk animation som aldrig tappar greppet om verkligheten. En saga för barn i alla åldrar som kastar ut ett nät som fångar fantasin men sedan släpper tillbaka fångsten så att tanken får simma fritt.

Betyg:
Stark 3 av 5