Jag har en känsla av att det inte spenderats mycket på efterforskning om vad som egentligen hände den där ödesdigra morgonen den 7 december 1941 på Hawaii. Något är i varje fall orsaken till att så mycket blev fel med den här filmen. Den har fått mycket kritik från olika delar av världen. I hemlandet; USA, är det mest de påhittade episoderna och de otroliga faktafelen som retar upp biobesökarna.

�?vriga världen retar sig nog (precis som jag) mest på den något gammeldags patriotism och nationalism som riktigt vräks ut över oss stackars icke-amerikaner. Jag blev ibland riktigt illamående av allt hysteriskt flaggviftande och tal om "amerikanska hjältar".

Dessutom är filmen väldigt romantisk. Detta är till den milda grad så överdrivet att jag snarare skulle vilja referera till ordet "sliskigt"! Detta är min åsikt. Jag vet inte om de andra i salongen håller med mig. Paret som satt bredvid mig grovhånglade hela filmen igenom...

Nåja, nu till själva handlingen.

Filmens huvudpersoner är två amerikanska jaktpiloter som har varit vänner sedan barnsben. Dessa spelas av Ben Affleck (Rafe) och Josh Hartnett (Danny). Vid en läkarundersökning inför en basering till flottbasen på Hawaii träffar Rafe på en vacker sjuksköterska, Evelyn. Kärlek uppstår och de blir ett par. Det blir några skratt när Rafe försöker ragga upp Evelyn. Men där tar det roliga slut...

Dessvärre så har Rafe anmält sig frivilligt till tjänstgöring i det brittiska flygvapnet, som vid det här laget är i fullt krig med Tyskland. Därför skiljs de åt för en tid. Under tiden skickas både vännen (Danny) och sjuksköterskan (Evelyn) till Pearl Harbor där så småningom tycke uppstår.

Trovärdiga japaner

Händelseförloppet skildras realistiskt när japanerna noggrant förbereder och inleder anfallet. Det lilla man ser av japanerna i den här filmen är ganska bra gjort. (De talar japanska och inte amerikanska med löjlig brytning som de flesta andra krigsfilmer man har sett).

När väl anfallet har kommit igång förvandlas filmen ett tag till en imponerande skildring av krigets hemskheter. Det sprängs, skjuts och framför allt dödas i ungefär 40 minuter, oavbrutet. I verkligheten så dog runt 2400 och omkring 1500 skadades...

Tyvärr så övergår filmen till att fokusera på huvudpersonerna igen efter ett tag. Då tappar filmen mycket i trovärdighet. Det blir dock mycket action med tjusiga flygscener och avancerade "dogfights". (Jag kan inte låta bli att tänka på att producenten; Jerry Bruckheimer var även inblandad i 1986 stora flygfilms-succé Top Gun). De har dock av någon anledning glömt (?) att berätta att i stort sett alla amerikanska flygplan som lyckades starta sköts ned av eget luftvärn.

Efter anfallet så börjar det planeras ett vedergällningsuppdrag. Med ett tjugotal större tvåmotoriga bombplan ska Tokyo bombas i något som liknar ett självmords anfall. Naturligtvis är det våra två hjältar som ska vara med och flyga... Jag tror knappast att US Army bara hade två piloter. Det kanske var de som släppte atombomberna över Japan 1945 också??