Filmen skulle må bra av lite terapi då den stundom verkar lida av en identitetskris orsakad av föräldrar som sliter åt varsitt håll. Och med föräldrar menar jag å ena sidan regissören, å andra sidan filmbolaget.
Slutprodukten har blivit något av en kompromiss som kan få svårt att tillfredställa vare sig mamma eller pappa. En indierulle i festblåsa eller en glamourstjärna med Morrissey-pin, välj själv.
Jag pendlar, medan jag ser filmen, mellan att starkt ogilla den och hysa sympatier för dess tafatta försök att kommunicera något utöver den vanliga sockersirap vi är vana vid från liknande romantiska komedier.
Nakna tjejer och poplåtar
Filmens första halva är den klart svagaste och kan sammanfattas med bilder på naken Kutcher tillsammans med diverse nakna tjejer varvat med montage till poplåt för att föra handlingen framåt. Till det bjuds vi på lite berättarröst och någon ynka dialog.
Kutchers berättarröst klagar över hur verklighetens Hollywood inte överensstämmer med drömmarnas Hollywood. Detta utgör och filmens huvudbudskap men kritiken mot Hollywood och dess sagofabrik formuleras oftast vagt och utan udd. Inte förrän i filmens absoluta slutskede och slutbild (padda som käkar en mus) får den någon tyngd.
Filmens avlutning, med nämnda fantastiska slutbild, är L.A. Gigolos styrka. Till skillnad från resten av filmen så lyckas den här frigöra sig från de konventioner som hör genren till och skapa något som i alla fall närmar sig att vara överraskande eller originellt. Det är med stor förnöjsamhet man konstaterar att det där Hollywoodslutet aldrig riktigt kommer.
USA - debut
Filmens revolterande ådra kan med all säkerhet tillskrivas skotske regissören David Mackenzie, som med denna film USA-debuterar. Med filmer som Hallam Foe och Young Adam på cv:t så ligger han i det där mellanskiktet av regissörer värda att hålla ett öga på. Dock måste man konstatera att L.A. Gigolo är ett steg bakåt i karriären vad det gäller det artistiska, säkerligen en konsekvens av att den egna kontrollen över projektet minskat i och med flytten till Hollywood.
Likheter med tidigare av Mackenzies filmer går att hitta i att vi här återigen hittar en ambivalent manlig karaktär i centrum. En berättare vi inte riktigt kan lita på och inte riktigt är säkra på hur vi känner för. Dock är de mörkare sidorna hos tidigare karaktärer utslätade för att inte befläcka Kutchers stjärnpersona alltför mycket. Kutcher besitter inte heller det register nödvändigt för att ge sin karaktär något brådare djup och är mycket mer bekväm i de komiska än ide mer dramatiska scenerna.
Just det, för er som är intresserade av vad filmen faktiskt handlar om så får jag väl berätta att Kutcher spelar småstadskille som kommit till Hollywood med drömmar om sex och pengar. Något han försöker få genom att förföra rika äldre kvinnor. Givetvis blir det trubbel när han träffar jämnårig tjej mot vilken han hyser amorösa känslor, och vad jobbar egentlige hon med?
Eftersom filmens teman och separata delar inte alltid vill smälta samman, hur mycket filmen än försöker släta över detta med montage, så blir det svårt att varken älska eller avsky helheten. Vissa delar är bra, vissa vedervärdiga men jag applåderar ändå försöket, fastän det inte helt lyckas, att pervertera en av Hollywoods mest uttjatade genrer.
Betyg
Extremt svag 3 av 5
