De fyra kvinnorna vi får följa är alla offer för olika sorters förtryck och deras vägar strålar samman i en trädgård på landet, som blir något av en fristad från samhällets orättvisa värld. Filmens struktur tillåter oss inte bara att följa de fyra kvinnornas specifika öden utan öppnar också upp för en kritisk kontemplation av både Irans historia och nutid av förtryck mot kvinnor, både i det rojalistiska Shah-dömet och det fundamentalistiska islamistiska samhälle som regerat från den islamistiska revolutionen 1979 till idag.

Kvinnor utan män är Shirin Neshats debutlångfilm men hon är en respekterad foto- och videokonstnär och filmen bygger på hennes utställning med samma namn som nyligen visades i Stockholm (biograf Panora kommer att visa en av utställningens verk, Zarin, som handlar om en av filmens karaktärer i anslutning till filmvisningar på biografen). För er som vill gå vidare kan jag varmt rekommendera Neshats tre P:n från början av 00-talet; Pulse, Passage och Possessed, tre fantastiska små videokonstverksfilmer.

Filmen fick förtjänat silverlejonet för bästa regi vid filmfestivalen i Venedig 2009. Förtjänat för att regin verkligen är genomarbetad, det finns inte en bildruta som inte har mening och alla komponenter i filmen känns lika självklara som penseldragen i en solros av Van Gogh.

Två komponenter som förtjänar lite extra uppmärksamhet är Martin Geschlachts foto som perfekt visar upp både de intimaste detaljerna i ansiktsmimiken och de mest översvepande vyerna av den iranska staden och landsbygden samt Ryuichi Sakamotos musik som perfekt balanserar mellan att höras tillräckligt mycket för att man ska höra dess skönhet och höras tillräckligt lite för att den inte ska ta över och hindra oss från att ta till oss övriga saker som händer på skärmen.

Kvinnor utan män är ett konstverk som passar både konnässörer av video- och filmkonst och åskådare som bara är ute efter lite mer matnyttig underhållning. Neshats film är både vacker att beskåda och intellektuellt stimulerande att föra en invärtes dialog med, hennes tematik är samtidigt specifik för Iran och universellt intressant för alla de nationer och kulturer som vi människor samlar oss i.

Kvinnor utan män visas i Malmö (Panora) och Lund (Kino) med start den 5/3.

Betyg:

4 av 5