På väg genom det idylliska landskapet blir de prejade av vägen av en spöklikt, fallfärdig lastbil. Senare ser de samma lastbil parkerad vid en övergiven kyrka, föraren dumpar något som är misstänkt likt insvepta lik ner i ett rör. Darry menar att det enda rätta är att åka tillbaks och se efter, det blir deras första misstag.
"Jeepers Creepers" är skräckfilmen som legat etta i både England och U.S.A och nu har den kommit till stan. Det är ingen kändispanel som utgör rolllistan och promotandet för filmen har varit lågmält. Just därför var förväntningarna inte särskilt höga när filmen rullade igång på premiärdagen.
Det kunde ju vara en kaxig uppstickare, mycket blod, lite blod eller bara en ny intetsägande, blajrulle att lägga på hög och glömma. Men det finns en sak som skräckfilmer är skyldiga att ge sin publik, skräck, folk går inte på rysarbio för att de vill garva eller gråta, folk vill bli skakis och få anledning att krampaktigt hålla någon i handen.
Med dagens mått är detta en ganska kort historia, blyga 1 timme och 30 minuter. Hade regissören Victor Salva hanterat berättelsens alla trådar lite bättre hade den tiden räckt. Likt den haltande varelsen som jagar huvudrollsineehavarna haltar hela filmen. Det är inte skådespelarnas fel, Gina Phillips och Justin Long gör faktiskt stort intryck som det tajta, smågrälande syskonparet. Det är verkligen inte fotografens fel, faktum är att fotot nästan är för bra för att platsa i en skräckis. De vackra och stämningsfulla bilderna gör halva jobbet för filmen medan manuset är den stora boven. Alldeles för många trådar tas upp utan att knytas ihop. "House of Pain", grottan klädd med balsamerade lik och med laboratorie-liknande utrustning, tanten med katterna, den mystiska varelsens ursprung, den gamla damen som drömmer sanndrömmar och vet vad som kommer att hända, trådar som tas upp men aldrig fullföljs.
Det räcker inte att visa obehagliga bilder på uppsprättade kroppar eller demon som käkar tunga för att nackhåren ska resa sig, det måste finnas en historia som går att tro på. Det måste finnas logik och sammanhang som gör att vi, dumma biobesökare, kan låtsas att "det här KAN ju faktiskt hända..."
"Jeepers Creepers" får några extra sevärdhets poäng för att det inte finns någon slabbig kärlek eller sex intryckt i filmen, för det ruskigt snygga fotot och för de rysligt äkta rolltolkningarna av "Darry" och "Trisha".
Att gå och se den för 75 spänn är inte lika korkat som det var av Darry att kolla ner i det illaluktande röret. "Jeepers Creepers" är inte dålig men den förlorar sitt existensberättigande i och med att det är en skräckfilm som inte skräms.