Dessa frågor försöker Jacob Andrén, tillsammans med Helena Nygren, besvara när han åker till Sydamerika för att hitta den plätt skog han och hans klass köpte för tjugo år sedan. En resa som tar oss till en rad länder, många med liknande sorgliga prognoser och berättelser om mord på aktivister och löjligt snabb avverkning av de för jorden så viktiga skogarna.
Ämnet är både aktuellt och intressant. Den nya fokuseringen i världen på klimathotet gör att filmen ligger rätt i tiden och man kan bara hoppas att denna trend inte är lika snabbt övergående som regnskogsvurmen, för trots alla inköp från skolklasser världen över så har inte läget blivit så väldigt mycket bättre för de väldiga trädsamlingarna.
Intentionerna är goda men själva filmen hittar aldrig riktigt rätt. Vill den rikta sig till en ny generation av skolklasser eller till de elever som köpte skog för tjugo år sedan? Den vill vara hoppfull men den övergripande känslan man lämnas med är en av resignation, trots slutknorrens förutsägbara och minimala hoppfullhet.
Kameraarbete och berättarstruktur skulle behöva ses över en extra gång och det hade gärna fått läggas ner lite mer tid på disposition och fokus. Skärpan i intervjuer och presentation känns ofta slapphänt, regissörerna skulle kunna ta ett fastare grepp om sitt ämne så att det de presenterar får någon mening för problematiken och inte, som nu, bara känns som att det är med för att det var det material som fanns att tillgå.
Vissa intervjuobjekt är välvalda och filmens styrka ligger helt i deras berättelser om kampen mot de stora skogsbolagen. Utan turen, för det känns som tur med tanke på tafattheten i resten av produktionen, att träffa på just dessa människor hade filmen inte haft mycket att tillföra till diskussionen om vad som gjordes och görs för att bevara denna naturtillgång.
Formen, om det ens går att prata om att filmen har någon uttänkt form, är den av en konventionell tv-dokumentär. Här hade funnits utrymme att leka och skapa något innovativt som på allvar skulle kunna locka till förnyat intresse för problematiken. Tänk er t.ex. en VH1-inspirerad ”Vad hände sedan”- estetik mixad med lite Mtv-reality tv för att fånga in båda den äldre och yngre generationen, ett experiment som åtminstone skulle bli intressant.
Jag köpte en regnskog är till syvende och sist en film med ett så intressant ämne att den är sevärd trots brister i förarbete, efterarbete och kritisk nyansering av både ämnet och filmens syfte. Man kan ändå kalla regissörerna lovande då deras intentioner är lovvärda och ansatsen duglig, kanske kommer denna erfarenhet, tillsammans med lite hårdplugg av liknande dokumentärer som fantastiska The Cove och Food Inc., att ge oss en bättre helhet nästa gång?
Visas i Malmö (biograf Spegeln) och Lund (Kino) med start den 5/3.
Betyg:
3- av 5
