...guldklimp. För att undvika den klichén så börjar jag istället med att konstatera att den senaste episoden i den unge trollkarlens liv blandar sina mörka sidor med mer lättsamma romantiska sidospår i en film som tyvärr känns lite för mycket som en, om än nödvändig, transportsträcka till den hägrande finalen av J.K. Rowlings magiska pubertetsepos.

Filmens mysterier är i inte särskilt mystiska, varken för de som läst böckerna (d.v.s. majoriteten av biobesökarna) eller personer med tillräcklig IQ att skala en banan.

Vem som är titelns halvblodsprins är inte så svårt att gissa och det riktiga mysteriet ligger snarare i hur filmens karaktärer inte lyckas lista ut detta, men om sanningen ska fram så har vi ju aldrig sett dem skala bananer heller (kommentar till eventuell Harry Knowles-wannabe: om sådan scen skulle förekomma någonstans i filmserien, grattis kontakta mig för ditt pris på 3,5 bananer).

TV-serien

Efter att låtit fansen vänta extra länge, filmen sköts fram från vinterpremiär till sommarpremiär, för att kunna håva in lite extra pengar som ”tältpålsfilm” i den för filmbranschen så attraktiva sommarperioden (traditionellt den period då filmbolagen släpper sin stora blockbusters) så var förväntningarna högre än någonsin. Förväntningar som tyvärr inte helt infriades då filmen på många sätt känns som det där näst sista avsnittet innan säsongsfinalen av en tv-serie, spännande p.g.a. av vad den förebådar snarare än spännande i sig själv.

Statusen som transportsträcka förstärks också av filmens avsaknad av ett ordentligt klimax. Trots att en av huvudkaraktärerna dör i filmens slutscener så lämnar man biografen med känslan av att blivit lurad på konfekten, den där pampiga ödesmättade slutklämmen när popcornpåsarna slutligen slutar prasslar som är så synonymt med storfilmer i Potterklass saknas.

Med det sagt så hade filmen fått klart godkänt som näst sista avsnitt av en tv-serie då den bygger upp förväntningarna på ett förtjänstfullt sätt, problemet är att vi får vänta på fortsättning i år, inte en vecka som med tv-serier. Filmen introducerar också en hel rad saker (t.ex. det magiska skåpet) och företeelser som inte får sin fulla förklaring här men som kommer ha stor betydelse för avslutande delar. Detta är nödvändigt för filmserien men drar ner betyget för den enskilda filmen.

Godkänt i varierande skala

Skådespelarensemblen får godkänt i varierande skala. Vad det gäller de bärande rollerna så blir det högst betyg till sympatiska Emma Watson och lägst till träiga Daniel Radcliffe. Birollerna innehas, som de flesta vet, av idel brittisk skådespelarelit och insatserna varierar, allt från ”denna roll kan jag göra i sömnen och därför tänker jag på min nästa Shakespeare-roll istället” till ”detta är min chans att nå ut till en ny generation och gör något som mina barnbarn faktiskt vill se så därför gör jag mitt yttersta”. Om jag tillåts välja en personlig favorit så faller valet på Evanna Lynch i rollen som Luna Lovegood, en finstämd rolltolkning av en underfundig karaktär.

Regin behöver egentligen inte nämnas då den är så gott som osynlig. Till skillnad från inledande delar, speciellt Alfonso Cuaróns Harry Potter och fången från Azkaban, som till viss del bar spår av att vara regisserade av olika individer med olika estetiska preferenser så är David Yates regi hantverksmässigt kompetent men intetsägande.

Ett recept som verkar falla filmseriens producenter i smaken då Yates med sina, efter att serien avslutats, fyra filmer kommer att vara seriens kvantitativt ledande regissör.

När, och om, man i framtiden väljer att se hela filmserien under en kortare tidsperiod så kommer denna film att serva sitt syfte som upptrappande del inför den slutgiltiga kampen mellan gott och ont. Som ensamstående film fungerar den dock bara delvis. Samtidigt som teamet bakom den kan sin sak och balanserar godkänt mellan lättare och mörkare toner så är filmen till syvende och sist en transportsträcka utan ordentligt slut.

Betyg

En stark 2 av 5 möjliga

Notera att det återstår två filmer i Harry Potter-serien då man valt att dela upp den sista boken på två filmer. Officiellt skäl: Boken är för lång för att kunna adapteras till 1 film. Inofficiellt skäl: Filmbolaget vill tjäna så mycket pengar som möjligt på sin framgångsrika filmserie.