Karen vikarierar för Yoko, som tar hand om en äldre dam vid namn Emma. Denna speciella dam är dement och lever lite i sin egna värld. En dag kommer inte Yoko till jobbet, så Karen får som uppgift att sköta hushållet och Emma. Karen är en amerikan och är tacksam över att få arbeta hemma hos en amerikansk familj.

Hon känner sig först lite tveksam över om hon verkligen är redo. Men enligt hennes chef så är hon det. Efter att bara ha varit i huset några timmar hör hon konstiga ljud från en garderob med massa tejp på. Hon tar bort tejpen, och finner en liten pojke som sitter och håller i sin katt. Hans namn är Toshio. Hon hittar även en mystisk bok. Nu måste Karen stilla sin nyfikenhet och ta reda på var pojken kommer ifrån. Karen upptäcker att hon aldrig borde satt sin fot i det där ondeskefulla huset.

Denna film kan man lätt beskriva som gastkramande. Den får nerverna att hoppa till under nästan hela tiden. Det finns ingen dötid. Jag måste bara säga att människorna i filmen verkligen är modiga, eller kanske till och med dumdristiga.

Själva tekniken är rätt intressant. Dom har verkligen filmat i rätt vinklar, så att den ska bli så skrämmande som möjligt. Det finns parallella historier som de visar efter varandra. Det var rätt bra gjort. Man blir inte förvirrad, utan kan lätt hänga med. The grudge är lite väl mycket inspirerad av the phone och the ring, men det var ganska väntat.

The grudge lyckades verkligen skrämma slag på publika ungefär var femte minut, minst. Tummen upp för denna film, det är en äkta biofilm.