Språk, handling och aktörer
Filmen går upp i två versioner, en med svenskt tal och en med engelskt originaltal. Som tumregel så rekommenderar jag alltid originalfilmen då dubbning ofta blir krystad och höljer ett löjets skimmer över hela spektaklet.
Filmens handling är enkel, CIA har specialprogram där de utbildat marsvin till att utföra specialuppdrag där storleken spelar roll. Programmet är dock hotat av nedläggning och gänget och dess mänskliga skapare är ute efter att bevisa smådjurens förträfflighet.
Att filmens handling är sekundär till specialeffekterna är det inget snack om, detta är en film som i första hand utvecklats som 3D-projekt, något som blir märkbart i både val av kameravinklar och i hur mycket tid som läggs på actionscener i förhållande till dialogscener. Eftersom vi pratar om barnfilm så är också handlingen skriven för denna publik.
De amerikanska rösterna görs av så stora namn som Nicolas Cage, Steve Buscemi och Penélope Cruz och är inte alls utan charm. Zach Galifianakis, färsk från succén med Baksmällan, och Bill Nighy, kanske mest känd från Pirates of the Caribbean, har de bärande ”mänskliga” rollerna men fungerar mest som statister åt de animerade marsvinen.
3D?
Om 3D är filmens framtid återstår att se, av vad jag har sett så är tekniken imponerande men filmerna mer tveksamma. Andra aspekter av filmskapande får komma i andra hand till den nya tekniken, en konsekvens som brukar bli ett faktum då ny teknik introduceras, kameran blev t.ex. mindre rörlig då ljudet kom på 1920-talet. Med detta i åtanke så kan man dock inte annat än konstatera att en film som G-force är betydligt roligare med 3D än utan.
Det blir lite som en berg-och-dalbana, man sitter och väntar på nästa nedförsbacke och uppförsbackarna bli ett nödvändigt ont. Just att tekniken är ny gör att denna film kan vara värd att se även för vuxna då utbudet av 3D-filmer fortfarande är skralt (håll ögonen öppna för en artikel om kommande 3D-filmer här på Geeloo).
Barnsäkert
Ideologiskt sett är det inget fel på G-force, en liten moralkaka om att vilken som helst kan lyckas så länge man anstränger sig, superkrafter är inte nödvändiga. Inga reaktionära trådar à la Narniafilmerna eller subversiva sådana à la Guldkompassen (det ska sägas att i båda exemplen så är ideologin mer synlig i böckerna de är baserade på än i de nyligen utkomna filmversionerna). Med andra ord rätt slätstruket men utan risk för föräldrar som inte vill utsätta sina barn för ideologiska påtryckningar från de ofta reaktionära filmbolagen.
Valet och kvalet
Har du barn eller känner ett barn som vill gå på bio är G-force värd en chans bara för att kolla in den nya tekniken och samtidigt glädja barnen. Är du vuxen så hoppa över filmen och vänta på Disney/Pixars Upp som har mer att erbjuda för en bred publik. I den har det, till skillnad från G-force, inte bara tänkts på 3D utan även övriga ingredienser viktiga för att en film ska fungera som helhet. Om 3D är framtiden så är G-force endast ett litet (marsvins)steg på vägen.
Betyg
2 av 5
