Han talar om 3D som en ny konstform och en räddning från ”filmproduktionens tyranni” med jobbiga inspelningar och begränsade möjligheter att visualisera fantasier på det sätt man vill. Hur tänker han då gå tillväga för att frälsa de oinvigda och de som ställer sig tveksamma till den nya tekniken? Jo, genom att släppa loss en av världens mest filmade historier; Charles Dickens En julsaga. För att kunna omfamna den nya tekniken behöver publiken en historia de känner väl är hans mening.
Detta är Zemeckis tredje försök i glasögonvärlden efter Polarexpressens döda ögon och Beowulfs drakar och Angela Jolie. Det märks att tekniken för att fånga skådespelares rörelsemönster och mimik har utvecklats då En julsaga, rent tekniskt, med hästlängder utklassar de två andra filmerna i Zemeckis 3D-triptyk.
Tyvärr kan man inte säga detsamma om handlingen som stundvis känns väldigt upprepande, vi har sett historian för många gånger och Zemeckis manus tillför inget nytt utan berättar istället historian med nästan religiös vördnad för originalkällan. Jag är inte så säker på att Zemeckis är inne på rätt spår när han talar om välkända fiktioner för nyskapande teknik.
Ett annan tung marknadsföringspjäs är Jim Carreys fyrdubbla medverkan som Scrooge och de tre julspöken. Även här känns det som filmen missar en aning då Jim Carreys roll också känns ”gjord”, som en blandning av hans tidigare roller, speciellt Lemony Snicket och Grinchen.
Filmens stora fördel är istället de fartfyllda jakt- och flygscenerna där 3D-tekniken verkligen får glänsa. En av de presumtivt stora fördelarna med i ”performance capture”-tekniken är att skådespelarna blir friare och inte behöver tänka på var kameran är placerad då den fysiskt inte finns på samma sätt som i ”live-action”-filmer. Vilken kameravinkel man använder sig av kan istället bestämmas senare av regissören, som med hjälp av tekniken kan placera den på valfri plats i ”rummet”. Det känns dock som Carrey inte riktigt kunnat ta till sig detta nya spelutrymme utan fastnat i sin klassiska skådespelarutbildning som säger att en aktör alltid måste vara medveten om kamerans position.
Zemeckis tänker rätt när han säger att vill använda tekniken för att skapa något som inte går att göra i ”vanlig” film utan att komma för nära animation, eftersom det är en egen konstform, men den färdiga produkten lever inte upp till intentionerna. Det är bara i tidigare nämnda flygscener som det känns som vi får se något som inte skulle kunna göras i mer traditionella filmformer. Allt för ofta känns filmen som en unken animering av en historia som berättats alldeles för många gånger i filmform, se Barbieversionen för ett skräckexempel.
Flygscenerna är dock nästan värda besväret med sina halsbrytande turer genom tid och rum. För bästa effekt så bör man inte fokusera de fasta objekten i bilden, som Scrooge, utan bara följa med i kamerarörelserna och uppleva de adrenalinfyllda turerna som ofta är mer hisnande än de bästa berg-och-dalbanorna. Som jag önskar att lite experimentfilmare skulle ha råd och lust att leka lite med den nya tekniken, The ghost of Brakhages past, var är du?
Zemeckis får nog leta vidare efter sin framtid för En Julsaga känns mer som igår än imorgon även om den ibland blixtrar till och visar oss vad nästa vecka kanske kan erbjuda.
Betyg:
2 av 5
