Malmros, som tidigare gett oss småtrevliga filmer med lite för många skönhetsfläckar som t.ex. Smala Sussie och Tjenare kungen, missar här totalt i sitt försök att blanda komedi och allvar i denna film om en fotograf från landsorten i Värmland som åker till Stockholm för att få fart på sin karriär.

Tonen i filmen lyckas aldrig bestämma sig för om den vill locka till skratt eller vara dramatisk och misslyckas som följd med båda. Visst finns det skratt men det är skratt som bygger på stereotyper som känns väldigt förlegade och stundom nästan fobiska.

Filmen försöker parodiera skillnaderna mellan Stockholm och landsorten, mellan överklass och arbetarklass, mellan talang och ambition men lyckas mest med att göra narr åt sina egna intentioner. Det blir ett klasshat som riktar sig mot alla klasser, mot människan, mot intelligensen. Karaktärerna är karikatyrer så grovt huggna att man undrar hur länge Malmros suttit inlåst vid sitt skrivbord utan att träffa riktiga människor. Händelseförvecklingarna och relationerna är så orealistiska att man undrar om Malmros låtit ett datorprogram, som bara kan simulera känslor, skriva manuset.

Att använda sig av stereotyper för komik kan fungera men då måste man överdriva så mycket att det inte finns en tvekan om att man menar allvar. Malmros, som (om inte datorhypotesen stämmer) också står för manus, dramatiska element hindrar en sådan funktion och får en att tveka inför regissörens människosyn.

Det har ryktats att Tuva Novotny var nära den kvinnliga huvudrollen i Lars von Triers Antichrist och jag tycker synd om henne, även om jag har svårt att se att hon skulle komma i närheten av Charlotte Gainsbourgs rolltolkning i den filmen, om Bröllopsfotografen var produktionen hon fick hoppa på istället. För precis som med Björn Starrin, Johannes Brost och Kjell Bergqvist, de andra huvudrollsinnehavarna i filmen, så är det inget fel på Novotnys skådespeleri. Det stora felen hittas i manuset och regin.

Med en finkänsligare penna och/eller regi hade historians teman kunnat bli intressanta, som komedi eller drama, men som slutfärdig produkt blir Bröllopsfotografen endast en sörja där det bara skrattas åt, aldrig med, karaktärerna och deras förehavanden. Ett nedlåtande porträtt av människor där all komik går ut på att få publiken att känns sig bättre än sina medmänniskor.

Betyg:

1 av 5