Stora som små ombesörjer så omsorgsfullt som de bara kan att blommorna blir till pulver och alla ser strålande glada ut. Strålande glad var även jag under filmens första 20 minuter måste jag erkänna. Vi får följa en kille vid namn George Jung, som var den man som introducerade kokainet (även kallat "Blow") i USA.

Historien börjar då han är ett litet barn som har sin far (mästerligt spelad av Ray Liotta) som sin stora idol. Tyvärr så präglas den unge Jungs liv av fattigdom och en mor som hela tiden flyttar därifrån, George bestämmer sig dock för att inte gå samma väg till mötes och flyttar med sin bästa polare till Kalifornien. Väl i Kalifornien börjar han sitt liv som langare och jag slutar vara strålande glad för här påbörjar filmen sina problem.

Ett hjul

Här börjar jag nämligen känna mig mer å mer ointresserad och filmen känns som ett hjul som aldrig ska ta slut, precis när filmen känns som slut så börjar den om igen. Och detta händer tre-fyra gånger under filmen så man känner sig mer å mer ointresserad.

En annan sak som jag störde mig på vad hur mycket som är hämtat från den mer klassiska gangsterfilmerna som t.ex. Maffiabröder och Scarface. Ted Demme verkar vilja vara en ny Scorsese och visst har han kompetens med en del enormt snygga bildlösningar och klipp, grejen är att George Jung är en person som känns väldigt ointressant och alldeles för färglös.

Johnny Depp sliter

Det hjälper inte hur mycket Johnny Depp än sliter med sin karaktär, jag får i alla fall ingen sympati för honom. Man framställer hela drogvärlden som något glamoröst och hur mycket pengar denne Jung tjänar på detta, visst går det illa för honom men han lyckas alltid klara sig ur det.

Dock är George Jung en kille med mycket god klädsmak och lyckas alltid klä sig snyggt. Och just denna modevisning ihop med finfina skådespelare och en fin scenografi väger upp filmen.