Föräldrarna har lämnat efter sig en stor förmögenhet, som de får ta del av när den äldsta, Violet 14 år, blir myndig. Det blir bestämt att de ska bo hos en avlägsen släkting, den girige Greve Olaf. Men Greve Olaf har inga planer på att uppfostra barnen i ett kärleksfullt hem. Barnen inser väldigt snart att han bara är ute efter deras förmögenhet...

Barnen är intelligenta och alla tre har en egenskap som kommer väl till användning. Violet är uppfinningsrik, Klaus har läst väldigt många böcker och han glömmer inte vad han en gång läst, och den yngste, lille Sunny kan bita i allt.

När de först kommer till Greve Olaf, som är en skådespelare, låter han dem göra allt slavarbete. Han är minsann inte ett dugg snäll. En dag går det för långt, då han försöker döda dem. Men barnens bankman, som har hand om barnens placeringar, hittar ett annat hem till dem. De ska få bo hos en man som studerar reptiler. Men de kommer inte undan Greve Olaf så lätt som de trodde...

Jim Carrey, som spelar Greve Olaf, visar sig inte från sin vanliga sida. Emellanåt märker man direkt att "det här är den riktiga Carrey när han spelar som bäst", men det är bara små glimtar man får se. Personligen tycker jag att han är bäst i mina favoriter som t ex "The Cable guy", "The Truman show", "Dum och Dummare" och "the Mask". Ja, jag kan fortsätta i en mindre evighet, men sen finns de dom filmerna där han inte är som han brukar hela tiden, där han inte riktigt spelar som vanligt, som t ex i just denna film.

Filmen i sig är bra, lite mörk och försöker inge ett "skrämmande" intryck till alla barn som ser denna film, men egentligen är det bara en fin saga om några barn som har otur, men ändå alltid kan lita på att de har varandra. Jag gillade den, även om den inte räckte hela vägen till en femma i betyg.