Deras gemensamma nämnare är

• Julia Roberts, en skådis som jag inte tycker om har huvudrollen
• De blir supersuccéer
• Jag tycker nästan aldrig om de (Notting Hill är dock undantaget)

Handlingen i denna film ter sig dock på så sätt att det privat gifta paret Gwen (Cathrine Zeta-Jones) och Eddie (John Cusack) gör succé med sina smått smöriga kärleksfilmer. De är mycket uppskattade och helt enkelt "Amerikas älsklingar". Men själv är de inte så söta ihopa och Gwen lämnar helt enkelt Eddie för Hector (Hank Azaria), detta kan inte Eddie under några som helt omständigheter acceptera varpå han försöker mörda Gwen och Hector.

Det misslyckas dock och Eddie hamnar på psyket. Under tiden som Eddie är inlagd så fortsätter Gwen att göra filmer som blir dunderfloppar och publiken kräver en återförening av paret inför premiären av den sista film de gjorde ihop.

Producent och syster i maskopi

Detta blir producenten Lee (Billy Crystal) som i maskopi med Gwens syster Kiki (Julia Roberts) sak att fejka en återförening av de båda på den stora pressvisningen. Både Gwen och Eddie går med på att återförenas på galapremiären men frågan är: Kan de återförenas även privat?

Detta är faktiskt en litet annorlunda idé som Billy Crystal (som skrivit manus) kommit fram med och själva filmen fungerar väldigt bra måste jag förvånat erkänna. Manuset är helskönt satiriskt och ger Hollywood sina små kängor här och var.

Ingen "Julia film"

Förvånad upptäcker jag 20 minuter in i filmer att jag tycker detta är en utomordentlig film. Men nu är ju detta ingen typisk "Julia Roberts film", dels har inte Julia huvudrollen utan är skönt bifigursaktig större delen av filmen, dels blev det inte den supersuccé i USA som många trodde.

Skådisarna är helt lysande med Hank Azaria i front som verkligen känns som den store stjärnan filmen igenom. En sak som dock är värt att notera är att skämten här känns aningen mer "barnförbjudna" än övriga filmer i denna "genre", vilket är ännu en sak som jag uppskattar.

Kort sagt: Detta är en toppfilm rätt igenom som jag rekommenderar till alla som ska på bio. Jag lovar du ler hela vägen hem från biografen och att du i dina öron hör hur Hank Azaria gång på gång försäkrar pressen om att han är "välutrustad".