Jag tycker fortfarande det är lite stort att Luke Perry, som han ju heter på riktigt, är med i en svensk film, synd bara att det ska var en sådan med buskisvarning. Men allas vår Luke klarar sig rätt bra som den amerikanske collegekompisen som kom kommer till Sverige för att fira midsommar med sin vän och leta efter den ”svenska synden”.

Perrys Sam blir vårt verktyg för att uppleva svenska traditioner som midsommarstång, bastubad och snus med nya ögon. Ibland fungerar det, ibland inte. Scenen när snus tas ut som förberedelse för hångel är rätt rolig medan andra försök faller platt.

Kompisgänget som Sam träffar på är en brokig skara, vi har paret med god ekonomi, exflickvännen, paret med den gravida kvinnan och den överbeskyddande mannen samt Olle Sarri som fattig musikerdrömmare som har lite svårt med spriten. Varför denna samling väljer att fira midsommar tillsammans är lite oklart men med lite god vilja kan man gå med på relationerna.

Filmen försöker blanda buskisinspirerad humor med allvarligare relationskomik men lyckas aldrig fullt ut med någotdera. Det finns stunder då det fungerar och man börjar bry sig om karaktärerna men lika snabbt försvinner de tillbaka in i dimman, karaktärsteckningen hade behövt ses över ytterligare en gång för att få personerna att verka trovärdiga istället för, som nu, mest kännas som halvt livlösa stereotyper.

Det lilla allvar som filmen lycka skapa i relationerna mellan karaktärerna raderas ut i det överdrivet lyckliga slutet. Om filmen hade varit en skrattfest hade man kunnat förlåta bristerna i karaktärsteckningen och oskärpan i de mer dramatiska delarna men det som saknas mest i Äntligen midsommar är just skratten, något av en dödssynd för en komedi.

Det ska bli intressant att se hur det går ekonomiskt för filmen som kommer i kölvattnet av en av sommarens stora svenska succéer, Sommaren med Göran. Att Äntligen midsommar har liknande tema kan vara både en fördel och en nackdel.

Viss känsla för vad som är typiskt svenskt och hur man driver med der går att hitta i filmen men manuset är för ojämnt och regin för lös i kanterna. Skådespelarinsatserna är också ojämna, vissa lyckas bra, vissa går bort sig helt och Olle Sarri verkar mest ha satt på autopiloten och visar som vanligt sin rumpa. Ett förslag kan ju vara att se filmen efter lite sill, en massa öl och några snaps, kanske blir den roligare då.

Betyg:

2 av 5