Here's the story: Jack Ryan(Ben Affleck) är en kontorsråtta, historiker och något av en expert på nutida rysk politik. En skadat atomvapen grävs av upp i Israel och det hamnar i väldigt fel händer. Terroristhänder, välborstade sådana, de är nazister och planen är att istället för att med egen kraft bekämpa tungviktarna Ryssland och U.S.A få dem att bekämpa varandra.
Som tur är finns det även goa gubbar i detta rävspel, en sådan är presidentens trogne rådgivare William Cabot (Morgan Freeman) och det är han som anlitar Ryan för ett utrikespolitiskt uppdrag i Ryssland. Nyfikne Ryan gör sig givetvis mer delaktig än han borde.
Det är roligt att hata film. Det är svårt att recensera en film som enligt planen skulle sågas vid fotknölarna men sedan visade sig vara rätt bra samtidigt som den ändå innehåller allergiframkallande ingredienser.
�?ven om Ryan inte är ett terroristutplånande muskelmaskin är han den ofelbare hjälten. Han är en vanlig kille med förhållandeångest och ett nördigt yrke, men ändå har han(vilket man nog vill få alla att tro att de har) en inneboende hjälte, sprungen ur den amerikanska folksjälen.
Detta sväljer man i biosalongen. Ryan tar aldrig ett steg fel, dreglar inte när han sover eller spiller ketchup på skjortan, varje mening, varje blick är perfekt. Allt för att bilden av "The American hero" inte ska skadas.
Varje rollkaraktär, varje dialog, hela filmen är uppbyggd på detta sätt. För det är så man gör amerikansk film. Man skapar mallar, former och normer för hur människor och situationer ska skildras. Sedan följer man dem. Det är därför man sällan blir varken överraskad eller överväldigad (om det inte handlar om specialeffekter) av amerikansk film men man trivs med dem eftersom de följer sina mönster och är man människa trivs man med mönster.
Det man kan begära är lite nyansering. "Sum of all Fears" har nästan det. Filmen har en ordentligt markerad vändpunkt där den tillfälligt ändrar uttryck. Tonen i bilderna, ljudet, personerna allt blir nästan äkta, t.o.m Ryan beter sig oförklarligt osmidigt.
Terroriststoryn, sökandet efter de skyldiga och det dramatiska krigshetsandet mellan de två presidenterna känns inte helt riktig. Känslan av att "detta kan ju hända på riktigt" infinner sig inte. En saftig story som nog gör sig mer rätt i boken som filmen baseras på.
