De gick in till en mysig, romantisk låt och sångaren hade en passande hatt på huvudet. Efter det långa kärleksintrot kom kontrasten; sångaren började headbanga och ett tungt sound strömmade ut högtalarna.

Sångaren, Daniel, kändes väldigt scenvan. Hatten hade nu åkt av och han dansade nu med mikrofonstativet. Samspeltheten och hela framträdandet var fantastiskt. Goliath and the Giants kändes verkligen som ett färdigt, tight band. Ibland fick jag nästan känslan av att jag var på en ”riktig” konsert. Däremot kunde jag tycka att basisten hade kunnat skippa truckerkepsen, som inte riktigt passade.

Andra låten var det ganska mycket Tiger Lou över. Jag tyckte det var lite skejtpunk blandat med Tiger Lou över hela bandet, med lite hårdare bitar ibland.

Den sista låten gick ungefär ”na na na la” och sen ett långt gitarrsolo. Den var lite rockigare än de andra och Daniel fick ytterligare chanser att visa sin sångkapacitet, då han tog väldigt höga toner. Publiken var med på noterna. De klappade i takt och hade händerna i luften nästan hela tiden.

De berättade väldigt ofta att de kom från Bjuv, och ifrågasatte nästan publiken när de verkade gilla dem ännu mer för det.

Goliath and the Giants var ett av banden som gick vidare denna kväll, både på juryn och publiken. De kammade även hem alla de individuella priserna. De var helt enkelt kvällens bästa band.