De stora favoriterna kom upp på scen och jag har aldrig tidigare sett folk bli så glada över att höra "Bjuv". Publikresponsen visade sig vara bra, redan innan de hade kommit upp på scen. På bara några sekunder försvann hälften av folket uppe på gräddhyllan, för att försöka komma längst fram till scenkanten och hoppa, sjunga med och klappa i takt. Andra låten de spelade, var ny på deras förra spelning, trots det verkade hälften av publiken redan kunna den utantill.
De lät verkligen som ett färdigt och erfaret band. Låtmaterialet är bra, publikkontakten ännu bättre, de är samspelta och duktiga på det de gör. Jag tror att detta bandet kommer bli riktigt stort i framtiden. Det var en fantastisk känsla att befinna sig på The Tivoli under deras spelning. Alla var otroligt glada och bandet hade en fantastisk utstrålning.
Fjärde låten de spelade, "You Stay", var en låt som jag tidigare inte hört. Den hade lite lugnare partier, som tvärt vände till betydligt hårdare och rockigare sound. Låten hade ett väldigt fint gitarrspel, för att sedan övergå till ett hysteriskt skrik med mycket gitarr och trummor.
Deras musik funkar på väldigt många olika grupper. Deras låtar fastnar lätt i huvudet, de påminner om många stora band och deras låtar bjuder på lite av varje. Ibland finare och lugnare sång och spel, och ibland lite hårdare stuk. En tjej som vanligtvis lyssnar på Coldplay och en kille som hellre lyssnar på lite hårdare musik, hade säkert hittat något de gillar hos Goliath and the Giants.
Sista låten tyckte jag det var ganska mycket The Strokes över, och den skilde sig från övriga låtar. Nytt låtmaterial var alltså något de hade satsat på till finalen. De förlitade sig helt enkelt inte på sitt vinnande koncept.
"TACK SKA NI HA TIVOLI!", så slutade sångaren, Daniel Jönsson, spelningen. Publiken svarade genom att jubla, klappa och skrika "en gång till", medan konferenciern Frida försökte köra sitt snack.
