Längst fram stod en liten skara fans, med en bit tyg med trycket "Dirty Passion", till bandet som skulle visa att hårdrocken finns kvar i Helsingborg.

Bandmedlemmarna gick upp till en tjutande siren och efter ett stort dån började de spela. Till textraden "Every man is a woman" svängde de med sina långa hår och sångaren kunde verkligen inte stå still. Han dansade till och med när han drack vatten.

Publikstödet var dock inte det bästa under kvällen. De flesta stod, eller satt still. Det som rörde sig mest under deras tid på scen, var nog ballongerna som bollades omkring av publiken. Andra låten, "Stand Up", tillägnades till alla som stod längst bak och drack läsk. Och trots sångarens uppmaning till att komma fram till scenen och dansa mer, blev det ingen större förändring.

"Self Destructive" var deras tredje låt och sångaren hoppades på att många skulle känna igen sig i låten. Den var lite mysigare än de andra låtarna och sångarens röst kom fram på ett annat sätt. Lite mörkare, lite murrigare och lite mysigare. Det kändes lite som att resa tillbaka i tiden. För där stod de med sina piercingar på diverse ställen, tatueringar, läderbrallor och spelade musik som jag vanligtvis inte lyssnar på.

Hårdrock möter glamrock, så skulle jag nog sammanfatta deras tjugo minuter långa spelning. Gitarrsolona och sångarens wailningar påminde starkt om tidigare 80-tals/glaminspirerade band, som medverkat i Popkorn.

Framträdandet kändes dock lite tråkigt. Det hände inte så mycket och jag gade gärna sett något mer, något som stack ut. Något som visade att de verkligen ville vara i final. Dirty Passion gick hem tomhänta i Popkornfinalen.

Årets vinnare

• Goliath and the Giants – ”Vissa bara har det. De har känts naturliga ända sedan grundomgången. De är mest färdiga som band och har en publikkontakt som binder”.
• Mary Jane – ”Originella låtar, mycket hjärta som lämnar publiken berörd”.
• Addatune – ”Gött svång som får det att svänga i dansskorna. Skön inlevelse och glädje”.
• Regal Demise