Det mest anmärkningsvärda var att detta var helt och hållet instrumental musik med tydliga influenser till Cult of Luna, Neurosis, Koma och liknande akter. Det var med andra ord en tung, invecklas from av metal som de fem gossarna bjöd på. Varför det inte fanns någon sång att tillgå kan man givetvis undra, kanske det berodde på att de ännu inte hittat någon vokalist kan den elake undra.

Trots avsaknaden av vokala insatser var det ännu verkligt njutbart att lyssna på Burning Phoenix. Det var mörkt, tungt och kändes stundtals som ett soundtrack som kunde spelats i helvetet för de som tror på sådana konstigheter. Deras musik berörde, mycket tack vare högklassiga instrumentala prestationer och smakfulla taktbyten. Men i ärlighetens namn blev aningen småtråkigt mot slutet

De ska däremot ha ett stort minus för för deras scenframträdande som var ungefär lika roligt som att se målarfärg torka. De står med andra ord stilla och gör inte ett smack. Det är givetvis svårt att rocka loss till den här typen av musik, men nu känns deras stillastående mest pretatiöst.

I slutändan känns ändå Burning Phoenix som ett trevligt substitut till annan avskrädesmusik som spelats på popkorns scen och jag gärna önskat att de skulle gå vidare. Dessvärre tror jag inte publiken förstår sig riktigt på sådant här.

Burning Phoenix kom sedemera att ta juryns röst och vi får alltså återse de i en av delfinaler. Som grädde på moset fick även Patrik pris för bästa trummor