Här är det trivsam nu-metal för hela slanten med vrål, snabbt trummande och vilda moshpits bland publiken. Vanligtvis snurrar sådan här musik för fullt i min cd-spelare, vilket innebär att jag anser mig själv väldigt inlyssnad på den här typen av musik. Path smyger på intet vis att KoRn är en stor influens, men ibland blir det nästan pinsamt uppenbart. Att sångaren till och med både ser ut och rör sig som Jonathan Davies gör inte heller saken bättre.

Jag blir dock enormt imponerad över hur väl killen sjunger, och hur väl bandet ackompanjerar det hela. Låtmaterialet de rör sig med är inte heller fy skam, det är schyssta låtar med hyfsad variation, och man känner en genuin ilska med musiken, vilket är ett måste om det ska bli fint mos av det hela. Scenshowen är dessutom röjig och väldigt proffsig och hela framträdandet känns väl inövat och är proffsigt utfört.

Path har vissa uppenbara likheter med förra veckans band Carmina Burana, Carmina Burana kändes dock aningen bättre i vissa lägen, och sämre i vissa. Path är absolut inget dåligt band, men det är synd att KoRninfluenserna är så pass tydliga. Ska de gå riktigt långt i tävlingen måste det putsas till för att det ska bli riktigt bra, potentialen är hur som, väldigt påtaglig.

Martin kommenterar

Path öppnade hårt med skrik, rök och ljus till en vild publik. Klart KoRn inspirerande framförde de sin musik på ett bra sätt. Så bra att jag ville lyssna till vad dom hade att bjuda på.

För mig som inte brukar stå ut med sådan musik ett längre tag var det ett stort steg in i musiken outforskade värld, skönt att Path kan visa mig vägen.

Individuella priser

Bästa bas: PATH
Bästa gitarr: REBEL REBORN
Bästa sång: SINGLES
Bästa sång#2: FLIPSIDE

Resultat

Juryns val: FLIPSIDE
Publikens Val: REBEL REBORN