De är antagligen väldigt inspirerade av Bikini Kill, men de är inga kopior av dem. Deras budskap är väldigt tydligt, som i all annan Riot grrl-musik; ett rabiat feministiskt "Fuck you" till allt från Amerikas president till porrsurfande gubbar. Kanske inte så provocerande som "Cunts with attitude", men dock inte något som skulle spelas i MUF's lokaler direkt.

Låtarna håller ungefär samma klass som andra riotakter jag hört. Lite kvintackord, lite markeringar då och då men vad som är utmärkande med genren är att man lägger tyngden i just attityden i musiken och (inte det lilla och:et heller) sången, skriken, texten! Efface skriver väldigt bra texter, vare sig man är ett fan av genren eller inte, för de förmedlar sitt budskap väldigt bra. Om man inte är på deras sida så kommer man definitiv att bli irriterad, vilket är precis vad de vill. Skickligt!

Som liveband skulle jag vilja se mer rörelse och, trots att det inte verkar vara en regel inom genren, lite mer precision i spelandet. Men i övrigt är detta mycket väl genomfört och det är gött att se på dem! Leadsångerskan och gitarristen Josefin har bra intensitet och Elise, basist och även hon sångerska, spelar ljup mullrig och go' bas som verkligen hör till deras sound.

Trummisen och sångerskan nr. 3, Vanja, gör även hon sitt för att skapa ett fett sound som hör bandet till. Jag tycker att Efface var ett bra inslag och ett bra val till årets Popkorn. Det behövs musiker med lite jävlar-anamma och inte bara en massa svåra ungar med akustiska gitarrer och medvetet spruckna röster.

Jimmy kommenterar

Den här typen av musik lämnar mig faktiskt ganska oberörd, precis som budskapet bara känns dumt. Men spela kunde de och med en skön närvaro är de ett litet småkul band. Men som sagt jag blir inte berörd.

Individuella priser

Bästa gitarr: Fredrik Nilsson, DNI
Bästa sång: Fredrik Isberg, DNI
Bästa bas: Björn Andersson, DNI
Bästa trummor: "Sördis", Carmina Burana

Resultat

Publikvinnare: Carmina Burana
Juryns favorit: DNI