Med sin glada rockpophybrid lockar de fram mest folk framför scenen ikväll. Det dansas så smått och stampas lite grann. Sibyl Vane bygger upp större delen av sin musik med sina många instrument, som de hanterar som de bör. Deras inledande låt är också ganska rik på breaks, vilket gör intressantare att lyssna på då man inte riktigt vet som kan hända härnäst.

Deras andra låt går i långsammare tempo, tills de river loss och bjuder på allvar in trummorna att leka. En läcker synthslinga dominerar låten igenom, vilken jag uppskattar. Jag är ju sådan.

Sibyl Vane fortsätter med vad en ärketypisk popdänga. För att krydda stycket lite extra slänger de in en trumpetare och som vi alla vet är trumpeter underbara att lyssna på och fräschar upp vilken låt som helst och så även här.

Deras avslutande låt rör sig än mer åt popballadhållet även om en flöjtslinga gör lyssnandet mer intressant. Deras största kvalitet är att det alltid finns mycket att lyssna på när man lyssnar på Sibyl Vane, men ikväll lockar det inte mig alltför mycket måste jag dessvärre tillstå, trots maffiga vändingar från lugnt till massivt.
************************************ Kanske någon annan kväll, men ikväll funkar det inte. Dock verkar de träffa hjärtat på flera i publiken.

Jimmys kommentar

Nej Sibyl Vane går inte heller direkt in i mitt hjärta. Jag kan absolut inte klaga på de individuella insatserna men deras svaghet är låtarna. De låter litet för lika och är inget som passar mig. Men allt som allt var den en bra spelning.

Resultat

Sibyl Vane var publikens favorit denna gång och gick direkt till semifinalen, men som grädde på moset fick även den trevliga Cecilia pris för bästa multiintrument denna kväll, ett värdigt pris för ett trevligt band med andra ord.