Men det var inte alls ren punk utan vi hittade även influenser av Nu-metal. Första låten de körde var en riktig käftsmäll som passade på att väcka oss som hade söta Eder i bakhuvudet fortfarande.

Andra låten var inte alls lika ösig som den första och sångaren Andreas Rödin fick visa att han även kunde sjunga rent. Grabbarna röjde på och det var riktigt trevlig musik i mina små kräsna öron. Men varför låter man inte frontmannen stå i centrum utan förpassar han till scenens vänstra sida? Kalla mig konservativ men sångaren ska alltid stå mitteln för det ska se snyggt ut. Nu såg faktiskt ganska konstigt ut.

Trots det såg litet konstigt ut på scenen så kan man inte klaga på att killarna gör sitt jobb på scenen. Det hoppas rundor och det headbangas och de ser ut att ha riktigt roligt på scenen. De låter dessutom väldigt samspelta och ger överlag ett väldigt proffsigt intryck. Röjet på scenen smittade även dessutom av sig till publiken och en inte så liten skara hoppade rundor och röjde runt.

Senaste gången jag stod med min dator vid min kära högtalare var inte musiken i min smak, men denna gång må jag säga att det riktigt var i min smak. LOS är inget undantag utan detta är verkligen något som skulle kunna åka in i min cdspelare där hemma. Ett proffsigt intryck och ett varierande låtmaterial gjorde det till en riktig höjdare. Förhandstipsen innan kvällen startade var att denna omgång var "dödens grupp", och det får jag nästan ta och hålla med om.

Förhandsprognoserna om "dödens grupp" stämde men LOS var trots allt i särklass. Individuella priser till batteristen Martin och Fredrik fick pris för kvällens bästa bas. Dessutom slängdes de med huvudet före in i kvartsfinalen av juryn där Andreas lovade att det skulle bli slakt, och det tror jag nästan att han har rätt i för LOS är riktigt proffsiga.