Från första tonen var det bara att hålla fast i sin hatt och hänga med i den ösiga rock de bjöd på. Influenserna var klara, här snackade vi om band så som Guns N Roses, Backyard Babies, Hellacopters och liknande. Inga dåliga band att vara influerade av direkt och de visade sig dessutom vara ett tajt band.

Det som verkligen höjde GRiS var dock deras ena gitarrist som både lät och såg ut som Helsingborgs egen version av Slash. Han såg riktigt cool där han stod ned lutad så hans långa hår täckte ansiktet och med en cigarett som stack ut från hårsvallet. Hur han än såg ut så var prestation verkligen grym denna kväll och hans solon var hur läckra som helst.

Sångaren visade sig även vara talangfull och hans röst passade riktigt bra in i musiken de lirade. Han påminde mig dessutom en aning om Ville Valo vilket ska ses som ett plus. På scenen ägnar de sig åt diverse hårdrocksposer vilket ser riktigt coolt ut och basisten Calle är ofta den som snackar med publiken. Den litet lugnare låten Memories tillägnar han dessutom sin flickvän Sara, vilket var sött att se en riktig hårdrockare göra.

Jag ansåg att GRiS var ett riktigt roligt band faktiskt och de förtjänade att gå längre i Popkorn. Men dessvärre kom de ju i dödens grupp och fanns det inte så mycket att göra åt saken. Inga individuella priser heller fick de, men de kommer väl tillbaka nästa år hoppas vi och då ska de väl klara av klara gå vidare från grundomgången?