Musiken de lirade var en form av slö jazzig progressiv rock och i mellansnacket fick vi reda på att de var uppkallade efter den kände Country-sångaren Vincent Star som jag i min okunskap inte hade en aning om vem det är eller kanske var. I den andra låten fick dessutom stöta bekanskap med synthen för första gången, och den tillförde en hel del liv i deras musik. Intressant att påpeka var att dessa grabbar också var som föregående Shadow Dancer endast tre pers på scenen.

Rent musiklaiskt var detta också ett tajt band och i tredje låten får de för sig att ösa på litet vilket jag uppskattade. �?ven om dock musiken inte var direkt gjort för mina öron så hördes det långt väg att det var kompetenta musikert som stod på scenen. Detta märktes även att låtarna var välarbetade och att killarna visste hur man skulle lira.

Scenuppträdandet var inget direkt övershowigt, men som med föregående band är det svårt att se band som spelar denna form av musik vara direkt showiga. Så i all sin icke-show kändes des helt rätt. Och allt som allt var det faktiskt en väldans kul spelning vi bjöds på.

Uddevalla rock lirade ju dessa grabbar, och det var väl dessvärre inget som varken publik eller jury tände till på. De fick istället åka hem och trösta sig med att sångaren Peter Sand fick pris för kvällens bästa sångprestation, vilket ju inte är helt dåligt.