Det är proffsigt framfört med en trummis, två gitarrer, bas och givetvis en trumpet för att få rätt känsla. Klassisk jazzsättning med andra ord. Andra låten spretar dock iväg en aning och det blir tydligt att de även hämtat influenser från amerikanska rockband så som Lifehouse och Counting Crows

Trots att jag normalt är en jazzhatare av rang så kan ändå inget annat än påstå att det är fem riktigt skickliga musiker som står på scenen och spelar för oss. Trots det inte är någon musik som publiken står att hoppar till är det än då märkbart att de tycker om vad de hör vilket jag väl oxå gör, för det är ju ändå en njutning att se skickliga musiker hantera sina instrument. Trots att musiken inte direkt passar en kille som mig.

De rent instrumentala partierna är oftast väldigt långa och jag kan tänka mig att detta är ett band som kommer riktigt långt tack vare juryn. Det var allt som allt skickligt framfört med väldigt bra musikaliska prestationer, och trumpetaren tillför mycket liv i bandet. Jag hade dock önskat mer ös, med å andra sidan är det väl svårt att hitta jazzband som är ösiga, eller?

Jag var helt säker på att juryn skulle skicka dessa pojkar vidare till kvartsfinalen, eftersom de för ett par år såg till så att Post-Abscence gick hela vägen till en final. Men denna gång tog det stopp för Last Man Standing och med lite tur kanske vi får återse de nästa år igen. De fick i alla fall tröstpris i form av bästa gitarr och bästa brass.