Föga överraskande handlar inte Nina om bärs, brudar och braja utan har lite mer (vad som populärt kallas) tanke och "social commentary" bakom sina texter.

Beatet i första låten har givetvis fet baskagge men också stråkar som ligger över. Andra låten öppnar med lite melankoliska stråkar och skönsång innan ett rätt rappt beat kommer in och Nina får visa att hon är minst lika slängd i käften som grabbarna.

När Nina öppnar munnen märks det att hon har en del tonsäkerhet som hjälper en hel del. Jag är alldeles för rädd för mängder av hatbrev för att skriva någon jämförelse med någon annan hiphopkvinna.

Efter att ha rivit ned stora applåder kommer tunga beats och vassa brasstabs sjunger Nina om en "lying son of a bitch" och tonen är betydligt mer aggressiv, vilket är fint. Hiphop ska vara farligare än små lammungar. Kid heter de visst.

Ninas sista låt öppnar med piano och jag anar social commentary. Nu har Nina antagit en mer skönsjungade skepnad och det liknar mer en modern R'n'B/Hiphop crossover ballad.

Det återser än så länge att se hur långt hon står sig ikväll, men publiken verkade vara intresserad.

Publiken valde Nina som kvällens bästa artist och hon välkommnas in i kvarten.